Jag har precis läst Johanna L:s artikel i Bokalbum om sitt möte med Siri Hustved. Där var fler Siricitat som fastnade direkt och som jag vill dela med mig av!

Om att läsa bra böcker:

“Jag har insett att jag inte har obegränsat med tid kvar i mitt liv, och jag vill inte slösa bort den på dåliga böcker.”

Om att likna en roman vid en väska (när hon skrev vad jag älskade):

“Jag kände att en roman kan vara som en väska. Man kan stoppa ner lite av varje i den, och det utnyttjade jag. Jag lånde från alla möjliga dicipliner och vävde in i berättelsen.”

Om vikten av berättandet:

“Människor kommer alltid att ha ett behov av att berätta sagor och historier för varandra.”

Joyce Carol Oates böcker är i en klass för sig. Jag vet ingen författare som kan mäta sig med henne, varken som historieberättare eller vad det gäller språket. Ju fler av hennes böcker som jag läser ju bättre framstår hon för mig. Dödgrävarens dotter är en av de bästa böcker jag läst. Jag kommer endast att skriva lite om dess handling då jag vill överlåta till läsaren själv att upptäcka Rebecca och hennes levnadsöde.

Dödgrävarens dotter heter Rebecca Schwart och är delvis baserad på Joyce Carol Oates farmor Blanche Morgenstern. Oates har även dedikerat boken till henne.

Genom boken på runt 600 sidor får läsaren följa Rebeccas liv, från det att hon föds i slutet av 1930-talet i New Yorks hamn till fram tills det att Rebecca är runt 60 år. Familjen Schwart kommer till USA för att undkomma nazisterna i Tyskland. Enda arbetet fadern kan få är som dödgrävare i den lilla stad där familjen slår sig ner. Det blir början på ett hårt liv för Rebecca och hennes familj. Familjen faller samman totalt och återhämtar sig aldrig, Rebecca slutar skolan och börjar arbeta. Hon möter en man som blir fader till hennes son. Inte heller denna relation blir lycklig. Tillsammans med sin son flyr hon från mannen.

Historien om Rebecca är gripande och genom hennes öde speglas kvinnans situation i stort, både hennes situation i arbets- och familjelivet. Det är en bok som jag inte tror någon kan läsas utan att beröras av. Den är skriven med mycket känsla och berättarglädje. Ännu en gång imponerar Oates med en fantastisk historia och ett välformulerat språk.

Hur mycket är sanning?

Så hur mycket av historien är då sann, i hur stor utsträckning är den baserad på Oates farmor? Det är en fråga som återkommer till mig underläsandets gång. En av orsakerna till frågan är att jag inte får ihop det med årtalen. Rebecca är född 1936 vilket gör det omöjligt för henne att vara Oates farmor då Oates själv föddes 1938.  Enligt en artikel från Expressen kultur, uppmärksammas detta med som konstaterar att ”detta är alltså inte en berättelse om Oates egen farmor, född någon gång på 1800-talet. Det som förenar farmodern med Rebecca Schwart är att även hon tillhörde en judisk immigrantfamilj som dolde sin härkomst och bytte namn vid ankomsten till USA. Dödgrävarens dotter är en roman om den livslånga saknaden av en identitet, om att leva under falskt namn och med ett påhittat förflutet, likt en evig skådespelare på livets vädjobana”.

50 sidor av 80 grader från Varmvattnet har jag läst och det är inga dåliga sidor. Min magkänsla säger att detta är en bok som kommer att infira alla mina förväntningar. Inte nog med det, författarinnan Karin Alfredssons böcker om läkaren Ellen Elg behandlar kvinnoförtrycket i världen ur olika aspekter. På ett engagernade och spännande sätt. Jag hoppas att det leder till att böckerna läses av en bred publik som får upp ögonen för världens orättvisor, hur de slår på individ och samhällsnivå. Och inte minst, hur allt faktiskt hänger samman på ett eller annat sätt.

I bokens centrum står Ellen Elg, läkare med uppdrag i Zambia. I bokens början är hon på väg från Sverige till Zambia på tt nytt uppdrag. Men det är inte bara Ellen läsaren får möta utan även Beauty som förutom sitt arbete på ett tegelbruk är byns barnmorska ett yrke hon ärvt från sin mor.

Efter endast 50 lästa sidor är jag fast, mina egna bilder, känslor och dofter från min tid i Östafrika blandas med och berika historien. Många tankar som jag funderat över och diskuterat med andra kommer upp i boken. Men även mina starka känslor av maktlöshet gör sig påminda. Att det i många situationer behövs så lite för att kunna förbättra en situation och att det finns resurser i världen att utjämna orättvisormed.  Men att ovilja och politisk prestige många gånger står ivägen. Men också mina känslor av att höra hemma, människornas värme och vilja att hjälpa väcks till liv.

“Som alltid är det de mest utsatta som drabbas, och de flesta av dem är kvinnor. Och som vanligt är det de som styr världen, med ekonomisk eller ideologisk makt, som står för hoten. Av dem är de flesta män.” – Så sant som det är sagt! Detta och annat går att läsa om på Karin Alfredssons hemsida. En hemsida som jag verklgien kan rekomendera!

lyssnar jag på  ljudboken Det Gud inte såg, boken är skriven av Helena von Zweigbergk och är första delen i en serie deckare med fängelseprästen Ingrid i huvudrollen.

Av Zweigbergk har jag tidigare läst Tusen skärvor tillit och Ur vulkanens mun. Två relationshistorier som jag tyckte var väldigt bra. Speciellt den sistnämnda.

Men Det Gud inte såg är något helt annat. Det känns nästan som att den är skriven av en annan person. Boken uppfyller definitivt inte min sinnebild av en deckare då startsträckan för denna bok är extremt lång.

Hade det inte varit för att jag fått tipset att det är värt att hålla ut, att historien kommer att komma igång och bli intressant så hade jag gett upp för länge sedan.

Berättarrösten för ljudboken tillhör Helena Gripe och  passar perfekt till Ingrid. För mig är det super viktigt, dels att det är en bra berättarröst, men ävan att rösten passar till den person som har berättarrösten i boken. Om inte det stämmer föredrar jag att läsa boken själv.

“Allt viktigt i denna berättelse är sant.

Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.”

Med dessa ord börjar Karin Alfredsson sin thriller 80 grader från varmvatten. På bokens baksida står det: “Den första boken i serien om Ellen Elg handlar om sexualitet, kvinnoförtryck och död i miljöer som sällan beskrivits i svensk spänningslitteratur”.

Jag har stora förhoppningar på denna bokserie, av vad jag hittills vet behandlar dem relevanta områden på ett bra sätt. Får se om de håller för mina förväntningar…

Fortsättning följer…

Om bok nr 1 faller mig i smaken kommer jag även att läsa bok nr 2 som har titeln Kvinnorna på 10e våningen. Den finns även med på min lista för böcker för framtiden.

Efter att ha sett Elsa Beskows illustrationer på Nordiska Akvarell museet hittade jag av en slump en av hennes böcker, Solägget. Jag lånade och läste den. Bilderna är vackra, jag har nog aldrig lagt märke till detaljrikedomen förut. Jag fångas av hennes berättarteknik. Det är en lyckosam kombination att både kunna skriva sagor och illustrera dem.

Vad jag dock finner märkligt är att trots några snabbsökningar på Internet finner jag inga böcker OM Elsa Beskow, bara AV henne. Är det inte konstigt att det inte finns några böcker lättilgängligt om henne när hon är en av Sveriges mest kända barnboksförfattare? Jag ska leta vidare. Det finns i alla fall en del information om Elsa och hennes liv och verk här.