Innan jag läste När börjar det riktiga livet av Fredrik Lindström hade jag inte någon direkt uppfattning om denna person. Jag har varken sett något tv-program han medverkar i eller läst något av honom. Men någonstans ska man börja och När börjar det riktiga livet är en kanonbra introduktion till Herr Lindström.

När börjar det riktiga livet  är en novellsamling där novellernas gemensamma nämnare är (precis som titeln antyder) att alla personer som beskrivs på ett eller annat sätt förbereder sig inför den dag då det riktiga livet ska börja.

Risken som jag ser med novellsamlingar är att novellerna är ojämna i sin kvalitet och att endast några visade sig vara bra när man tänker tillbaka. När det gäller denna novellsamling måste jag säga att jag uppskattade alla 15 novellerna. Men det finns två noveller som jag  tycker är alldeles extra bra:

Ett fullt utrustat kök  handlar om Nina och Rickard som har det perfekta köket, vackert, rymliga och med all utrustning man kan tänka sig. Trots detta finns det en hake med köket eller rättare sagt dess ägare. En novell som är så mitt i prick att jag faktiskt läst om den, något jag väldigt sällan gör.

Stanna kvar beskriver vad som händer med en familj som ska sälja sitt hus men som tar ett annorlunda beslut när deras hem stylas om inför visningarna.

Eftersom jag fann När börjar det riktiga livet helt strålande lånade jag Lindströms novellsamling Vad gör alla superokända människor hela dagarna. Jag började läsa och blev ganska besviken, vilket förvånade mig av två orsaker:

1) Jag tyckte så väldigt mycket om När börjar det riktiga livet 

2) Vad gör alla superokända människor hela dagarna är Sveriges mest sålda novellsamling.

Kanske får jag ge den en andra chans eller så läser jag om När börjar det riktiga livet. 

Så länge jag kan minnas har läsande och böcker varit en naturlig del av mitt liv och min identitet.Från det att jag lärde mig läsa har jag alltid läst mycket, tills jag blev gravid. Då tappade jag intresset för böcker. Det var en mycket märklig känsla att gå från att vara bokslukare till ett totalt ointresse för läsande.

När de 9 månaderna började närma sig sitt slut återkom läslusten sakta men säkert. Den första bok jag läste var klassikern Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.

Jag gick över tiden och började undra om det skulle komma någon bebis överhuvudtaget.  Då tyckte jag att det var lika bra att börja läsa på allvar igen och gjorde en beställning på böcker. Jag tänkte att jag bland annat kunde läsa klart Murakamis 1Q84-serie, fortsätta läsa klassiker som Den store Gatsby och Madame Bovary samt ge mig i kast med den 700 sidor långa Agaat av Marlene van Niekerk.

Bebisen hann komma före böckerna så läsprojekten sköts lite på framtiden. Nu har jag börjat på Agaat och efter drygt 100 lästa sidor tycker jag att det bådar gott för de kommande 600.   

Snart är Det bästa av allt  av Rona Jaffe utläst och då funderar jag på att fortsätta mitt utforskande av chicklit med att läsa Artighetsreglerna  av Amor Towles:

Dagen innan midsommar landade två reaböcker i brevlådan:

Läser: Det bästa av allt av Rona Jaffe

Lyssnar på: Eldvittne av Lars Keppler

Har fastnat i mitten av: Försoning av Ian McEwan

Planerar att läsa: Små solfåglar långt borta av Christie Watson

Viktig läsning och en viktig gärning: Filters specialtidning till förmån för Johan och Martin

Flickan från tjugotalet av Sophie Kinsella är mitt första möte med hennes författarskap och det blir ett trevligt första möte!

Flickan från tjugotalet är en överraskande bra chicklit som jag verkligen kan rekommendera. Den innehåller en del av de klassiska chicklit temana som vänskap på gott och ont, en krånglig karriär, en knäpp familj och ett inte helt okomplicerat kärleksliv. Men i Flickan från tjugotalet tar Kinsella historien ett steg längre och blandar in ett spöke och några inte allt för smickrande familjehemligheter.

När boken tar sin början har huvudpersonen Lara precis blivit dumpad av sitt livs kärlek Josh. Hon tyckte att de var perfekta för varandra och kan inte förstå varför han gjorde slut. För att slippa frågor och omsorger från sin omgivning säger Lara att hon nu har kommit över Josh och mår bra och är nöjd med sitt liv. I hemlighet tänker hon få honom tillbaka och leva lycklig med honom i alla sina dagar. På jobbfronten går det heller inte riktigt som planerat. Lara har lämnat sitt jobb och har startat ett eget företag inom rekryteringsbranschen med sin bästa vän Natalie som jobbat som headhunter. Nu har Natalie åkt till Goa, träffat en kille och har inga planer på att komma tillbaka inom den närmaste framtiden. Kvar finns Laura med ett ickefungerande företag inom en bransch hon inte har någon erfarenhet av. Som om inte detta vore nog tar Laras döda gammelmoster Sadie kontakt med henne och av någon outgrundlig anledning är Lara den enda som kan se henne och därmed den enda som kan hjälpa henne att hitta ett halsband hon tappat bort. Spöket Sadie är gammelmostern som 23-åring vilket hon var på 20-talet så Sadie har en fäbless för allt som har med tjugotalet att göra, från kläderna och frisyrerna till danserna och musiken, ett intresse som hon försöker dela med sig av till Lara, med skiftande resultat.

Detta är upptakten till en roligt, smått spännande och mysig chicklit som bjuder på mycket mer nöje och eftertanke än jag hade räknat med.

I grunden följer Flickan från tjugotalet en klassisk uppbyggnad en chicklitroman:

• Huvudpersonens struliga liv: karriär, familj, kärleksliv
• Dråpliga situationer till följd av att hjältinnans önskade världsbild inte överensstämmer med den riktiga.
• Träffar ny man
• Förvecklingar i kubik
• Livet löser sig hyfsat bra (utvecklingsroman)

+ följande ingredienser: spökhistoria, 20-talet, detektivmoment = en riktigt härlig mix!

Min enda invändning som är liten i sammanhanget är att titeln Flickan från tjugotalet  känns både färglös och fantasilös.

För att glasbitar ska bli  helt och hållet mjuka, slipade av sanden krävs tid och tålamod, för mig behövdes exakt samma saker för att inte ge upp läsningen av Försoning skriven av den brittiske författaren Ian McEwan.

Jag har haft för avsikt att läsa Försoning i fler år än jag vill minnas men det har aldrig blivit. Boken har funnits i min bokhylla i flera år utan att bli läst. Så när jag nu påbörjade boken förväntade jag mig ett mästerverk. Istället fann jag mig i en oerhört långsam historia som aldrig verkade komma igång på allvar. Sidorna ägnas åt att sätta stämningen, presentera  karaktärerna och beskriva miljön, vilket blir något långsamt i längden.  Ungefär 100 sidor in i boken börjar det dock att lossna och jag får lön för alla de lästa sidorna, bitarna faller på plats och historien utvecklas på ett skrämmande sätt.

Historien tar sin början 1935 på den brittiska landsbygden där familjen Tallis har en stor egendom, fortfarande ståtligt men det pampiga huset har sett sina bästa dagar. Trettonåriga Briony är uttråkad  och less på sitt liv, hennes drömmar om att bli författare och regissör går inte riktigt som hon tänk sig. När hon ser sin syster Cecilia och hennes barndomsvän Robbie drar hon förhastade slutsatser av situationen, något som får långtgående konsekvenser för alla inblandade.

Nu är jag halvvägs genom boken och läser sakta, sakta för att den inte ska ta slut. Ibland är det bra att fortsätta läsa trots att första intrycket inte är lysande, låta historien ta tid att formas, precis som glasbitarna på stranden.

—–

Försoning är den tredje boken jag läser av McEwan, tidigare har jag läst Hetta och Kärlekens raseri.