Christiania är en del av stadsdelen Christianshavn i Köpenhamn. Tanken är att Christiania ska fungera som en fristad för personer med vissa alternativa livsstilar. Christiania grundades år 1971 då hippies tog över ett övergivet militärt område. De danska myndigheterna har många gånger genom åren gjort mer eller mindre allvarligt menade försök att stänga Christiania, utan att lyckas. I vissa delar av Chrisitania säljs lätta droger helt öppet.

Christiania har ett självstyre byggt på att varje individ har ansvar över sitt eget liv och hem. Det finns en demokratiskt vald ledningsorganisation med en ansvarsfördelning över 14 områden. Högsta beslutande insats är fællesmødet, stormötet, där alla övergripande beslut fattas. Alla måste mer eller mindre vara överens innan ett beslut fattas. Man röstar sällan och använder sig inte heller av majoritetsprincipen. Alla invånare har samma rätt att delta på alla möten.

Fristaden saknar lagar men har en samling regler som gäller för alla:

• Ingen tung narkotika
• Inga vapen
• Inget våld
• Ingen handel med byggnader eller bostäder

Informationen ovan om Christaiania är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/Christiania där du kan läsa mer. Även på Chrisitanias egen hemsida http://www.christiania.org/ finns mer information.

Då Chrisitania är en av Köpenhamns största tursitattraktioner begav vi oss dit en dag för att blida oss en egen uppfattning om området.  Efter bara ett besök är det svårt att blida sig en rättvis uppfattning men det känns som att det finns olika delar av Chrisitania, en del där drogerna står i centrum men även en annan del där det mer bohemiska, lantliga och kreativa kom fram.

En av de böcker som gjort störts intryck på mig under de senaste månaderna är Kunzelmann & Kunzelmann av Carl-Johan Vallgren.  Så när vi nu hade vägarna förbi Falkenberg där Vallgren bodde under sin uppväxt och där Kunzelmann & Kunzelmann delvis utspelar sig kändes det som en god idé att stanna till.

Falkenberg kändes välkomnande trots att regnet försökte motarbeta ett positivt första intryck. Vår visit sträckte sig endast till en kortare promenad i centrum och ett cafébesök. Staden gav mig dock ingen känsla av Vallgren själv eller någon av hans romanfigurer Victor eller Joakim Kunzelmann. Kanske var besöket för kort. Kanske är det så att krocken blir för stor mellan min uppdiktade bild av Falkenberg och verkligehetens Falkenberg. I vilket fall är det spännande att besöka platser som inspirerat och/eller blivit en del av böcker som gjort intryck på en.

Min bild av Falkenberg blev helt enkelt en ganska ordinär, men trevlig svensk småstad. Ett stort plus, närheten till  havet.

Skrea strand