Några tankar kring Ö-morden  som  min älskling har läst under de senaste dagarna.

Ö-morden av Gretelise Holm

Journalisten Karin har en dröm om att skriva klart sin bok om Häxjakternna under 1400-1600-talet, för att kunna skriva klart boken bestämmer hon sig för att ta tjänstledigt från den tidning där hon jobbar för att åka till ön Skejö. Ön är ganska liten och när på kort tid flera äldre dör på ålderdomshemmet börjar ryktet gå på ön. Karin ser ut att befinna sig i en nutida häxjakt.

Styrkan med berättelsen är den humoristiska inslagen i inledningen av boken när samhället och dess invånare beskrivs. Det är väldigt många personer med osannolik bakgrund på den lilla ön. Svagheten är att det aldrig byggs upp någon spänning i historien vilket gör att boken tappar efter ett tag. Jag hade gärna sätt att författaren hade utvecklat en del av personerna och behållt det humoristiska i beskrivningarna men undvikigt att göra en deckare.