Offerrit av Johannes Källström utspelar sig i en ort utan namn någonstans i Sverige. Det är svåra tider då ortens industri har lagts ner. Kommunalrådet Svea söker febrilt efter en lösning som skulle kunna får ekonomin och orten på rätt köl igen. Så uppkommer en möjlighet som är för bra för att vara sant. Ortens förlorade son Oscar Vigelius som lämnade bygden i vredesmod för många år sedan och blev en stor designer utomlands är nu beredd att gå in i ett samarbete som skulle kunna lyfta hela bygden! Men med Oscars ankomst börjar det även hända oförklarliga saker, människor dör och försvinner.

Jag började läsa boken före jul men sedan blev den nedpackad och bortglömd när vi renoverade, så läsningen av boken har blivit lite hackig vilket är en nackdel för historien. Offerrit är ingen bok jag fastnar för. Jag upplever att historien står och stampar på samma ställe och att inte heller bokens karaktärer utvecklas eller fördjupas. Det jag däremot tycker att Källström har lyckats väl med är stämningen. Det ligger en obehagligt obestämbar stämning över orten som får mig att läsa vidare. Jag vill veta vad det ‘är för händelse eller olycka som ligger bakom denna stämning som orten är drabbad av.

I Den sjätte gudinnan” är Ellen Elg i Indien på ett FN uppdrag. Tillsammans med den indiska advokaten Madhu ska hon utvärdera ett projekt om kvinnors livsförhållanden. Under sin tid i Indien träffar Ellen ett antal utsatta kvinnors vars liv sammanflätas. Två av dessa kvinnor är Kali och Amarita.  Kali är 17 år är både hemös och kastlös och försöker på bästa sätt försörja sitt nyfödda barn. Amarita är svårt brännskadad efter att hennes man kastade ett brinnande spritkök på henne. Hon är dock intelligent som få och har funnit ett sätt att försörja sig på.

Precis som de tidigare böckerna om Ellen Elg tycker jag att denna är både viktigt och engagerande samtidigt som den är ett läsäventyr. Jag har aldrig varit i Indien men av de skildringar som ges får jag en levande bild av landet och dess kvinnor. Helt klart läsvärd!

Nu väntar jag med spänning på nästa bok med Ellen Elg. Mer info om de tidigare böckerna och Karin Alfredsson finns på hennes hemsida.

Det är alltid roligt med bokpaket men när de landar i min brevlåda på en fredag blir jag extra glad! En ny bok är en god start på helgen. Idag landade denna bok i min brevlåda:

Äntligen är en resa till Tokyo under planering och givetvis innebär det att jag har både lånat, köpt och letat fram egna böcker med anknytning till Japan i allmänhet och Tokyo i synnerhet!

Förutom guideböcker har jag för avsikt att även läsa skönlitterära böcker. Jag började med Norwegian Wood.

Nu har jag läst en del En geishas liv av Kiharu Nakamura som jag hittade i min bokhylla!  Men jag är inte helt förtjust i den.

Nästa skönlitterära bok blir ungdomsboken Chain mail: skicka vidare av Hiroshi Ishizaki.

Sist men inte minst har jag fått låna de 12 första delarna i Mangaserien Death Note av Tsugumi Ohba och Takeshi Obata. Jag har aldrig läst Manga förut så detta är ett spännande läsprojket. Efter att ha läst första delen kan jag konstatera att jag ser fram emot nästa! Jag har däremot svårt att avgöra hur länge jag kommer tycka det är roligt, om jag kommer bli ett inbitet mangafan…

Allt är bara bra, tack är Moa Herngrens roman om Lea och Michel och deras förhållande.

Lea bestämmer sig för att ta en paus från jobbet och livet i Sverige och bo i Paris ett tag.Men det blir inte riktigt så fantastiskt som hon tänkt sig. De är inte lätt när man varken kan språket eller har några vänner… Men så över en natt förändras allt då hon träffar konstnärskillen Michel. Han är vacker, karismatisk och underbar på alla sätt och vis. De inleder en kärlekshistoria och Lea kan inte fatta att hon verkligen är tillsammans med Michel. Små orosmoln dyker tidigt upp i förhållandet, t ex det faktum att Michel alltid är pank och att Lea får bekosta hans extravaganta vanor. Men vad är pengar när man funnit kärleken?

Lea blir gravid och hon och Michel bestämmer sig för att flytta till Sverige men livet i Sverige blir inte alls vad Lea har tänkt sig.

Allt är bara bra tack, är en högst relevant bok om ett destruktivt förhållande. För mig var det en “ont i magen”-bok, det är jobbigt att läsa när man anar att det inte kommer att gå så bra… Ibland upplever jag boken som lite för pratig och utförlig och tror att historien skulle må bra av att kortas ner något.

Jag har nyligen läst ut  Curtis Sittenfeld debutroman, I en klass för sig.

Historien kretsar kring Lee Fiora som under fyra år går på en exklusiv internatskola utanför Boston. Lee är inte alls en typisk Ault-elev. Hon kommer från en medelklass familj och har på eget bevåg valt att söka till Ault där hon får möjlighet att gå high school tack vare ett stipendium.  Men tiden på Ault blir inte helt enkel. Boken skildrar väl de känslor av utanförskap och osäkerhet som Lee känner och hur det påverkar hennes beteende och de val hon gör under studietiden på Ault.

Jag finner bokens handling intressant delvis eftersom den utspelar sig på en internatskola. På Ault råder egna spelregler och klass, status och popularitet är hård valuta.  Historien berättas av Lee och är skriven lite som en dagbok med redogörelser över händelser och tankar kring  olika personer i Lees liv. Det sägs att  Curtis egna erfarenheter av att vara elev på en internatskola ligger till grund för boken. Curtis mamma undervisade på en privatskola där både hon och hennes syskon gick och sedan gick Curtis på en exklusiv skola utanför Boston.

En nackdel med boken är att den är för lång! Jag tror att berättelsen hade mått bra av att förkortas och därmed få ett skarpare fokus. Men I en klass för sig är helt klart läsvärd.