Jag tänkte att jag behövde läsa en rolig bok och vad passar då bättre än en bok vars framsida deklarera “Årets roligaste bok!”? En man som heter Ove skriven av Fredrik Backman är en rolig bok, absolut, jag skratta högt många gånger. Men jag gråter också, för mitt i allt det roliga är berättelsen om Ove en tragisk historia där livets baksidor visas. Och det är nog just den mix av glädje och tårar om livets alla sidor som gör detta till en av dessa “måste läsa böcker oavsett vem du är”.

Ove är den här klassiska surgubben, med en världsbild där allt kan delas upp i svart eller vitt, rätt eller fel. Ove är självutnämnd ordningsman i bostadsområdet, en uppgift han tar på blodigt allvar. Men så får Ove nya grannar och en hemlös katt dyker upp och sakta men säkert får Ove omvärdera en del av sina principfasta idéer.

Samtidigt som det uppstår en massa roliga situationer i mötet mellan Ove och övriga världen finns det ett mörker i boken. Oves liv har inte varit lätt alla gånger och genom tillbakablickar i Oves liv ges förklaringar till varför han är som han är och gör som han gör. Och helt plötsligt är många av hans handlingar och tankesätt inte helt orimliga längre.

En man som heter Ove är den typ av bok som alla kan ha behållning av att läsa, jag fick boken av min kompis som tyckte den var strålande, jag är ett stort fan av Ove och nu läser min mormor boken med stor behållning!

Förutom alla skratt och tårar är det två saker jag tar med mig efter läsningen av En man som heter Ove.

1) Vikten av att ta vara på det man har nu, livet har en förmåga att vara oförutsägbart.

2) Att veta en del om en människas bagage innebär allt som oftast att man förstår dess handlingar i nutid bättre.

Bara läs om Ove du kommer inte att ångra dig!

Handlingen tar sin början i nutid där fotografen Inga har förlorat sin man Mårten i en hjärtinfarkt. När sorgen kommer i fatt henne åker hon till familjens sommarställe där hon vid en utrensning finner en låda med tidningsurklipp och ett brev skrivet 1916 i Mombasa, Kenya. Utifrån detta brev börjar Inga undersöka sin farmors historia.

Parallellt med Ingas liv i nutid berättas historien om vännerna Rakel (Ingas farmor) och Lea som utspelar sig under första världskriget. En historia med många vändningar och spännande människoöden.

Detta är en historia som verkligen faller mig i smaken, spännande och lite klurig samtidigt som fokus ligger på de mänskliga relationerna och vänskapen mellan Rakel och Lea.

En del böcker med parallella historier faller på det faktum att endast det ena historien är intressant att följa och bokens andra del bara blir en transportsträcka. Så är inte fallet med Alltid hos dig. En av bokens stora fördelar blir därmed att de båda parallellhistorierna är lika intressanta att följa. Så här i efterhand är det dock historien om Lea och Rakel som dröjer sig kvar i minnet.

Det finns en språklig skillnad mellan de båda böckerna, när det gäller historien om Rakel och Lea så flyter språket på och jag haka aldrig upp mig. När det gäller Ingas historia är språket knöligare och känns ibland forcerat med formuleringar som känns tillgjorda. Men i det stora hela är min kommentar kring språket en liten detalj.

Maria Ernestams bok På andra sidan solen är som en fristående fortsättning på Alltid hos dig där Lea är en av huvudpersonerna.

Jag läste På andra sidan solen innan jag läste Alltid hos dig, vilket också fungerar men har du planer på att läsa båda läser man med fördel  Alltid hos dig först.

Sammanfattningsvis är Alltid hos dig ytterligare en strålande, läsvärd roman av Maria Ernestam.

Innan du dog är den tredje boken i ordningen om terapeuten Siri Bergman av Camilla Grebe och Åsa Träff.

Böckerna om Siri följer samma struktur som många andra spänningsböcker. En del fokuserar på Siris privatliv och relationer och den andra delen följer ett fall som uppdagas och avslutas under bokens gång.

Precis som de tidigare böckerna är det intressant att i även denna bok följa Siris privatliv och i denna bok vävs “fallet” ihop med Siris privatliv då hon börjar misstänka att det finns hemligheter kring hennes fd man Stefans självmord. Hemligheter hon känner ett starkt behov av att reda ut för att kunna fokusera på sitt nuvarande liv.  En spännande och extremt sorglig historia nystas upp bit för bit och samtidigt som Siri är fullt upptagen med att undersöka det förgångna faller hennes nuvarande liv i bitar.

När det gäller böckerna om Siri tyckte jag att den första boken Någon sorts frid var väldigt bra, andra delen Bittrare än döden haltade när det gäller upplösning och den tredje delen Innan du dog höll hela vägen så nu ser jag med spänning fram emot del 4 som snart ska komma och som heter Mannen utan hjärta. 

Lördagsfrukost efter lång sovmorgon i bästa sommarvärmen och jag har börjat läsa Blå koral som är Louise Boije af Gennäs andra del i trilogin om 6 vänner som följs från år 2000 och 10 år framöver.

När jag är på rätt humör gillar jag verkligen att läsa tegelstenar. Vissheten om att få följa en historia länge känns betryggande.

Så nu är det Blå koral som gäller under lata sommardagar.

Boken tar sin början när andra världskriget tar slut och kretsar kring två familjer på en bomullsfarm i Mississippi.

Laura tvingas flytta till bomullsfarmen hennes man Henry köper trots att hon verkligen inte vill. Laura vantrivs med det hårda livet på farmen och längtar till stadslivet, hon saknar stadens bekvämligheter, sin familj och sina vänner. Hap och Florence arrenderar mark på Henry och Lauras farm och Florence jobbar även hos Laura där hon hjälper till med hushållet och barnen.

Livet är tufft för alla på farmen men tar oväntade vändningar av det tragiska slaget när Henrys lillebror James och Hap & Florence son Ronsel återvänder hem från kriget i Europa.

Storyn är smart uppbyggd. Redan i dess inledande kapitel förstår man att något ohyggligt hemskt kommer att hända, sedan backas bandet och genom 6 olika berättarperspektiv (Laura, Henry, James, Hap, Florence och Ronsel) drivs historien framåt mot det oundvikliga slutet.

Det finns något visst med böcker som utspelar sig i den amerikanska södern, det är något med stämningen och Mississippi är inget undantag. Det är en historia som griper tag och som är lätt att fastna i, precis som en bra bok ska vara!

Detta är Hillary Jordans debutroman och en oerhört stark sådan. Jag ser med spänning fram emot vad hon kommer att skriva härnäst.