![images[10]](https://enfiktivresa.se/wp-content/uploads/images10.jpg "images[10]")
Mitt promenadsĂ€llskap Ă€r ljudboken I skuggan av ett brott av Helena Henschen . NĂ€r jag var ute och gick för nĂ„gra dagar sedan var det ett stycke i boken som verkligen fastnade hos mig. NĂ€r jag kom hem lyssnade jag pĂ„ det igen och skrev ner det.  Â
Â
Â
Â
Ur: I skuggan av ett brott
âI mellanrummen ligger ovĂ€ntade överraskningar, de uppstĂ„r i stunder man har fĂ„tt lite tid för sig sjĂ€lv t ex pĂ„ hemvĂ€gen frĂ„n bilverkstaden eller under en vanlig söndagspromenad. Det Ă€r i de korta avbrotten i ens annars sĂ„ strikt planerade tid som tankar kan befrias och flyta fritt. NĂ„gonting klarna och plötsligt hittar man en lösning pĂ„ problem, en aha-upplevelse om man har tur. Det Ă€r i sĂ„dana mellanrum som skapande gror. Det hĂ€nder nĂ€r man kĂ€nner sig nĂ„got sĂ„ nĂ€r tillpass och hyfsat trygg. För annars kan demoner ta över istĂ€llet och lamslĂ„. Avbrotten Ă€r som uppsprĂ€ttade skĂ„ror i ett hölje med saker som legat och vĂ€ntat och vĂ€ntat och nu hittar en vĂ€g ut. I mitt arbete Ă€r mellanrum ganska ovanliga. Datorer tillĂ„ter inga sĂ„dana utsvĂ€vningar, tvĂ€rtom hypnotiserar dem sina anvĂ€ndare. De smĂ„ ögonrörelserna över bildskĂ€rmen, maskinens susande, det instrumentella tĂ€nkandet utan kontakt med andra mĂ€nniskor medan man sitter alldeles stilla. Det hĂ€r försĂ€tter en i ett hypnosliknande tillstĂ„nd. Datorns klonk Ă€r startsignalen och sĂ„ börjar arbetsdagens hypnotiska sejour ett tidlöst vara utan mellanrum som pĂ„gĂ„r mellan klockan Ă„tta och sjutton och fortsĂ€tter nĂ€sta dag och nĂ€sta. RĂ€tt var det Ă€r upptĂ€cker man att det gĂ„tt ett Ă„r eller var det tvĂ„?
Visst förekommer pauser ibland men paus och mellanrum Àr inte samma sak. Pauserna Àr fyllda med uppdrag, telefonen ringer, man gÄr pÄ toaletten, klockan Àr tolv och det Àr lunchrast. Mellanrummen dÀremot hör hemma i ostördhet. DÀr kan vad som helst hÀnda. I mitt hus i Bergslagen ekar trÄkigheten nÀr jag vistas ensam dÀr i perioder. Det blir sÀrskilt tydligt nÀr alla barn och gÀster lÀmnar huset efter julhelgerna. NÀr den sista bilen slirat uppför backen gÄr jag frÄn rum till rum i BergsmansgÄrden tÀnker att det vore snyggare med ockragula gula vÀggar i salen men förmÄr inte plasta in och ta fram mÄlarburkar. Hartsar fiolstrÄken och slÄr stÀmgaffeln mot knÀet men lÀgger sedan tillbaka fiolen och tÀnder istÀllet en brasa.
Ibland kÀnns det nödvÀndigt att utsÀtta sig för ensamhetens trÄkighet Àven nÀr den Àr sjÀlvvald drar den alla kraft ur armar och hÀnder och nÀr vinterns elavbrott avlöser varandra vÀlkomnar jag dem. Jag kan sitta kvar i mörkret och vÀnta utan otÄlighet för jag vet ÀndÄ inte vad jag ska ta mig för. Om avbrottet Àr lÄngvarigt, vilket ganska ofta Àr fallet, somnar jag i stolen och vaknar plötsligt med ett ryck nÀr alla lamporna tÀnds och stereon och radion börjar spela och prata samtidigt . Dag eller natt nÀr jag vaknar, de ser likadana ut pÄ vintern och jag kÀnner pÄ kaminen för att fÄ en uppfattning om hur lÄng tid som har förflutit. Det Àr sÄ hÀr det brukar vara under de första dygnens ensamhet.
Det Ă€r som om psyket mĂ„ste ha tystnad och tid för att kunna aktiveras och sĂ€tta igĂ„ng en skapandeprocess. Jag mĂ„ste bort frĂ„n vardagslivet med stĂ€ndigt inkommande data som upptar utrymmet en ström av intryck som forsar utifrĂ„n och in och krĂ€ver sortering, vĂ€rdering och Ă„tgĂ€rd. Det Ă€r först nĂ€r slamret frĂ„n det yttre livet avstannar som det uppstĂ„r en konvertering. Strömmen vĂ€xlar riktning ur trĂ„kigheten vĂ€xer en rörelse frĂ„n motsatthĂ„ll, inifrĂ„n och ut. Det verkar som om trĂ„kighet och skapande har med varandra att göra, liksom lyssnandet pĂ„ ingenting. En dag slĂ„r jag pĂ„ datorn och tankar som jag inte visste att jag hade finns plötsligt bara dĂ€r och vill bli nedskrivna. Jag finner sammanhang som jag tidigare inte sett och uppfylls av ett flöde av bilder. NĂ€r elektriciteten bryts igen stĂ„r en fylld fotogenlampa pĂ„ bordet intill soffan. Jag trevar efter tĂ€ndsticksasken som jag har lagt bredvid den och kryper upp med ett block och en penna i fickan, jag Ă€r beredd och ingen tid fĂ„r förspillas. Elavbrottet kan vara hur lĂ€nge som helst men jag somnar inte hjĂ€rnan Ă€r pĂ„ högvarv andarna har vaknat och all trĂ„kighet Ă€r bortblĂ„st.â
 
![100166_0[1]](https://enfiktivresa.se/wp-content/uploads/100166_01.jpg "100166_0[1]")
