Same same, but different

En sak som Àr vÀldigt intressant med att resa till varmare bredgrader Àr att man fÄr se alla frukter vÀxa naturligt och inte bara som vi Àr vana att se dem i affÀren : )

Avokado Àr mitt senaste exempel! NÀr vi var pÄ promenad sÄg vi detta avokadotrÀd.

 

NĂ„gon kvĂ€ll senare fick jag prova avokadojuice. Den serveras antingen med lite chocklad eller jordgubbssylt och grĂ€dde pĂ„ toppen.  En kombination som inte Ă€r helt lĂ€tt att gissa sig till… Jag trodde det skulle vara riktigt lĂ€skigt men det var gott!

 

 

VÄra vÀnner pÄpekar alltid att denna dryck Àr speciellt bra för den manliga potensen.

Hotellet och dess grannar

I ett land dÀr de ekonomiska skillnaderna Àr stora mellan olika mÀnniskor blir Àven kontrasterna stora.

Hotellet vi bor pÄ Àr vÀldigt fint och det Àr naturligtvis jÀtte trevligt. Samtidigt blir man distanserad frÄn det verkliga livet utanför hotellet. Jag fÄr en kÀnsla av att vÄra inhemska vÀnner Àr smÄtt överbeskyddande vilket har resulterat i att vi hittills Äkt taxi överallt. Jag har alltsÄ inte gÄtt en meter utanför hotellomrÄdet.

  Bilderna nedan Àr ett exempel pÄ kontrasterna som möter en, hotellets poolomrÄde hur fint och ordnat som helst men bakom murarna kan man skymta hotellets grannar. Dessa hus har man försökt dölja genom att bygga en mur och plantera fina vÀxter. Egentligen Àr det nog ganska ok hus. De finns mÀnniskor som bor mycket sÀmre men kontrasten mellan hotellet och dess grannar Àr trots allt uppenbar. VÀnnen som bokade vÄrt hotellrum var noga med att pÄpeka att hon specifikt bett att vi skulle fÄ ett rum med fönster mot gatan sÄ att vi inte skulle behöva se dessa hus.

 

 

Poolen och gymmet

Poolen och gymmet

Poolen

Poolen

 

Hotellets grannar

Hotellets grannar

Bandung & vÄrt nya hem

IgÄrkvÀll, sent, kom vi fram till Bandung. Vi bor pÄ ett lÀgenhetshotell som heter Grand Setiabudi Appartement Hotel.

 

Foajén, vÀldigt fin! HÀr har jag tÀnkt att jag skulle kunna sitta och skriva om jag inte vill ge mig ivÀg men vill se lite folk och inte vara helt sjÀlv pÄ rummet!

 

 

 

Den lilla lĂ€genheten vi bor i Ă€r vĂ€ldigt fin. Hela inredningen gĂ„r i smakfulla bruna och beiga fĂ€rger. Den Ă€r lagom stor och smart inredd med öppen planlösning och allt man kan behöva, eller? Det Ă€r sant nĂ€r det gĂ€ller möbler och utrymme, köket dĂ€remot lĂ€mnar en del att önska. Till vĂ€nster dĂ„ man kommer in Ă€r den lilla vardagsrumshörnan med en tvĂ„sitsig brun soffa i tyg och ett soffbord. Till höger finns köket, en diskbĂ€nk och ett litet kylskĂ„p och en vattenkokare, inget mer. SĂ„ det blir nĂ„got svĂ„rt att laga mat, sĂ„ som jag Ă€r van vid
 Men Ă€n sĂ„ lĂ€nge Ă€r det ju inget problem. Till köket hör Ă€ven ett lĂ„gt bord med tillhörande tvĂ„ pĂ„ pallar. Efter köket finns en dörr som leder till badrummet. Toa, handfat och dusch. LĂ€genheten Ă€r avdelad med en vĂ€gg, halvt bestĂ„ende av en glasruta. Det Ă€r svĂ„rt att förklara med det avdelar sovrumsavdelningen med resten av lĂ€genheten. I sovrumsdelen finns en dubbelsĂ€ng, garderob, fĂ„tölj och TV. TV:n kan Ă€ven vridas sĂ„ att det kan ses frĂ„n soffan, smart tĂ€nkt

Jag tog lite bilder pĂ„ lĂ€genheten igĂ„r nĂ€r vi precis kommit, innan vi hann sprida vĂ„ra saker överallt…

Shopping och trafik i Jakarta

Trots att min mage gör ont mÄste jag sÀga att mitt spontana intryck av landet och denna del av vÀrlden Àr positivt! Men det Àr i och för sig inte sÄ konstigt jag har bott pÄ ett fint hotell, haft tillgÄng till bra taxi och varit pÄ coola shoppingcentrum. Det Àr dock inte bara det, mÀnniskor Àr trevliga, hjÀlpsamma och har ofta ett genuint leende pÄ lÀpparna. Det Àr mycket nya intryck hela tiden!

Det dÀr med kommunikationen Àr inte sÄ lÀtt alla gÄnger. MÄnga indoneser i serviceyrken ger sken av att kunna mer engelska Àn de kan och nÀr man stÀllt sin frÄga nickar precis som att de förstÄr. Oftast har de ingen aning om vad man vill. Det tar en stund att reda ut det, men det gÄr alltid efter ett tag.

Hittills har jag stött pÄ tre olika typer av shopping. Den första typen försÀljning utmed gatorna Àr alla de mÀnniskor som sÀljer mat, dryck och annat smÄtt frÄn vagnar vid vÀgkanten. Sen finns det ju alla dessa mÀn (Àn har jag bara sett mÀn) som sÀljer tidningar, snacks, cigaretter och annat smÄtt bland bilarna.
Den andra typen stĂ„r i skarp kontrast till den första och Ă€r riktigt lyxiga köpcentrum. PĂ„ ett sĂ„dant hamnade vi igĂ„r efter att ha bett en kille i personalen att be taxichauffören köra oss till ett köpcentrum. Det var sĂ„ fint att det nĂ€stan var löjligt. Bara mĂ€rkesbutiker, tjusiga restauranger, isbana o s v. I varje affĂ€r arbetat det alldeles för mycket personal i förhĂ„llande till det tunna kundunderlaget. Det verkar vara ett genomgĂ„ende tema hĂ€r. Det var intressant att kolla en stund men det passade inte riktigt min plĂ„nbok . I detta köpcentrum handlade vi i den mest vĂ€lordnade matbutik jag nĂ„gonsin varit inne i. Allt var sĂ„ fint uppstĂ€llt att till och med en pedant som jag blir mörkrĂ€dd
 SĂ„ fort man tagit nĂ„got, t ex en vattenflaska och lagt i sin korg var en anstĂ€lld framme och stĂ€llde dit en ny. Jag tror vi blev lite övervĂ€ldigade av alla nya matvaror och all denna perfektion att vi endast handlade lite vatten, Cola och salta kex.
Den tredje typen Ă€r ocksĂ„ ett shoppingcenter, men mer för vanliga mĂ€nniskor. Idag var det en annan kille som arbetade pĂ„ hotellet som hjĂ€lpte oss med vart vi skulle. Han kunde lite mer engelska och undrade om vi ville Ă„ka till ett billigt eller dyrt köpcentrum. Vi valde det billiga! Det var kortare restid, kanske 10 min med taxi, men sĂ„ var det heller inga köer. NĂ€r taxin kör upp vid köpcentrat Ă€r det vakter som kollar att det inte finns bomber i bagageutrymmet. I alla fall Ă€r det vad jag tror det kollar. NĂ€r vi kom in kĂ€ndes det direkt att detta var ett köpcentrum för vanligt folk. DĂ€r var mer mĂ€nniskor i rörelse och Ă€ven om det var vĂ€ldigt fint och förmodligen för dyrt för den vanliga indonesiern sĂ„ kĂ€ndes det mer normalt. VĂ„rt första uppdrag var att hitta nĂ„got att Ă€ta. Vi Ă„kte upp till vĂ„ning 3A som var en gigantisk Food Court med fler restauranger Ă€n det gick att rĂ€kna. SĂ„ mycket att vĂ€lja pĂ„, vi mĂ„ste verkligen ha sett ut som tvĂ„ Ă„snor med noll koll
 Men, men det fĂ„r man bjuda pĂ„. Tillslut bestĂ€mde vi oss för ett stĂ€lle som hette ”Rice and Noodels”. Vi tog bĂ„da vegetariskt – nudlar och grönsaker. Helt ok.

Jag hade dock svĂ„rt att koncentrera mig pĂ„ maten dĂ„ det hĂ€nde sĂ„ mycket runt omkring. Vi verkade ha valt kidsens mötesplats. DĂ€r var vĂ€ldigt mĂ„nga ungdomar som kom dit efter skolan för att Ă€ta, hĂ€nga snacka och kolla in varandra. Det kĂ€ndes lite som ”the place to be”.

Efter ett tags letande hittade vi en mataffĂ€r pĂ„ bottenvĂ„ningen i centrat. En megastor affĂ€r som dock inte var lika vĂ€lordnad som den förra. Efter att bara ha gĂ„tt runt en stund, kollat in alla annorlunda varor och lyssnat till affĂ€rsmusiken, Europop pĂ„ hög volym
 kĂ€ndes det lagom att Ă„ka hem.

Taxin hem tog lÀngre tid, mycket trafik. Men det gjorde inget, jag hann fota en del genom taxi fönstret.

Att ta sig fram i Jakarta kÀnns som ett mission impossible om man Àr i stan för första gÄngen och inte har en aning om nÄgot. DÄ Àr det helt klart det smartaste valet taxi. Det finns visst en hel del skumma taxibolag sÄ man ska ALLTID Äka med Blue Bird Group. Det ska vara sÀkra, seriösa och ha bra priser. De anlitas Àven av hotell och köpcentrumen, vi har Äkte med dem nÄgra gÄnger och det har fungerat jÀtte bra.

Med tanke pĂ„ alla intryck, fĂ€rger, lukter,smaker och syner sĂ„ kĂ€nns det sĂ„ fattigt att försöka förmedla allt det genom bara nĂ„gra bilder och en liten text… Men jag hoppas att det i alla fall ge en lite uppfattning om vad jag upplever hĂ€r!

6 tidszoner senare…

Efter att ha rest frĂ„n Sverige, via Kastrup Danmark, Schiphol Holland, Kuala Lumpur Malaysia landade vi i Jakarta, Indonesien. Jippie! UngefĂ€r 24 timmar pĂ„ resande fot och 6 tidszoner senare Ă€r vi alltsĂ„ framme! Första gĂ„ngen i Asien och det Ă€r riktigt spĂ€nnande! TyvĂ€rr tyckte inte min mage att resan var lika rolig. Vem har ont i magen INNAN de kommer till Asien. Det Ă€r ju INTE helt ok….Nu  Ă€r vi i alla fall vĂ€l installerade pĂ„ vĂ„rt hotell i Jakarta! Skönt!

NÄgra bilder för att dokumentera resans första etapp:

 Bilderna nedan Àr frÄn Schiphol, en flygplats jag verkligen tycker om! DÄ det blev lite vÀntetid fikade jag pÄ Starbucks, för första gÄngen i mitt liv! En Chail Latte blev det! Ska jag va Àrlig? Inte lika god som Espresso Houses, men bara kÀnslan var vÀrt det!

 

 

 

 

Planet som tog oss hela vÀgen frÄn Holland till Indonesien, med mellanlandning i Malaysia. Jag förstÄr fortfarande inte HUR det Àr möjligt att det kan lyfta???

PÄ hotellrummet fn jag en broschyr om all service som gick att fÄ. Om det inte ordnades inom 5 min stÄr hotellet för kostnaderna. Som bilden visar hade de följande förslag pÄ vad man kunde göra under de 5 min man vÀntar! Det kÀnns lite asiatiskt, eller?

Blommor frĂ„n hotelltrĂ€dgĂ„rden….kan bli mĂ„nga liknande bilder under resan…

Utsiken frĂ„n vĂ„rt hotellrum pĂ„ 11e vĂ„ningen. Mitt bland alla hus, stora som smĂ„ finns denna plĂ€tt, dĂ€r barnen spelar fotboll och geterna betar. PĂ„ vkĂ€llen förvandlas vĂ€gen nedanför till en ljusschow och jag kan inte greppa vart alla bilar Ă€r pĂ„ vĂ€g….