Lilla fröken Löken har hunnit bli två år och till min stora glädje är hon väldigt glad för böcker! Vi läser mycket tillsammans och allt som oftast händer det att hon själv tar fram och bläddrar i en bok. Populära karaktärer som vi återkommer till är Ingrid, Gittan & Alfons.
Den senaste tiden har vi läst lite av varje:
Steglitsan av Donna Tartt. Andra försöket.
Nästan 800 sidor om Theo Decker och hans väg genom livet. Bokens startpunkt blir ett spontant museibesök som Theo gör med sin mamma när han är 13 år. En explosion på konstmuseet resulterar i att Theos mamma dör och att Theo får med sig en liten tavla från museet, Steglitsan.
120 sidor in i boken är det ungefär där jag befinner mig. Handlingen är detaljerad och Tartt har en förmåga att skapa stämningar.
Än så länge är jag fast, längtar efter att läsa vidare.Men frågan är om historien håller i ytterligare 700 sidor?
Och bergen svarade av Khaled Hosseinis blev 2013 sista läsupplevelse och 2014 första. En av mina bästa läsupplevelser på väldigt länge.
Och bergen svarade är en väv av självständiga berättelser, människoöden som varsamt fogas samman till en fullständig mosaik. En historia där varje bit i sig är tänkvärd och engagerande och samtidigt en betydelsefull del av helheten.
Ca 100 sidor kvar av boken och jag funderar på vilken bok som ska kunna fylla dess plats när sidorna är utlästa. Funderar på Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie.
Flickan under jorden är den första boken i en deckarserie med arkeologen och benexperten Ruth Galloway i huvudrollen. Författaren är Elly Griffiths.
Ruth blir kontaktad av polisen för att tidsbestämma några ben från ett barn som hittats begravet utanför staden King’s Lynn i Norfolk. Därmed blir Ruth indragen i jakten på två försvunna flickor.
Det är en på många sätt klassisk deckare, med en något udda men sympatisk huvudperson. Där läsaren får följa både ett brott och dess väg mot upplösning och huvudpersonens inte helt okomplicerade privatliv.
Det är en lagom bok på ca 250 sidor, hyfsat intressanta huvudpersoner och en ok intrig. Intrigen är inte unik och delar känns igen från andra deckare men den är ändå helt ok, flyter på bra och blir inte långrandig. Den tar även några intressanta svänga som jag inte räknat med. Jag kan inte riktigt säga vad det är som särskiljer denna deckarserie från alla andra men jag fastnar för den och är på väg att beställa bok 2 Janusstenen. Så bra var den!
Det är nog menat att jag ska läsa hela serien om Ruth, när jag var nere i vårt återbruksrum hittade jag En orolig grav som är del 5 i serien.
Så var det dags för vår lilla familjs första farsdag.
Fröken Löken, klädd i bästa pippistil med både randigt och prickigt. Fullt upptagen med att fixa med sin briovagn. En briovagn som pappa lekte med när han var liten.
Vi gav oss ut i ett regnigt novemberväder för att fira pappa med finfrukost på café
och med presenter, bland annat boken Barns tankar om pappa
Fröken Löken tyckte dock att det var en bok med för mycket text och på tok för lite bilder, så istället läste vi Min finaste djurbok.
Eftermiddagen tillbringade vi inne, tände ljus, hängde i babygymmet gav pappa en present till
Efter denna händelserika dag tog sig Fröken Löken en välbehövligt tupplur. Jag bjöd på nypressad juice och tog en liten lässtund med Åsa Larssons senaste Till offer åt Molok.
En fin novemberdag med hög mysfaktor.
Du är en månad med ett ganska dåligt rykte, en kall och mörk mellanmånad. Men i år utser jag dig till årets mysmånad! Och mitt recept för det är:
Många promenader oavsett väder
Fler tända ljus än man kan räkna till
En oändligt bokhög att välja från
Bebisgos i överflöd
En handfull fina caféer att besöka med fint sällskap
Några bra tvserier att följa
Så många lässtunder det bara går att få till
Barnboksläsning i överflöd
Mysfrukost så ofta det bara går
Fina människor att dela mysmånaden med.
Välkommen november!
Hejdå oktober!
Du har varit väldigt fin i år, Fröken Lökens första oktober. Milda temperaturer, färgsparkande och hyfsat regnfri.
Vi har gått på hur många promenader som helst, i sol
och i regn
och promenaderna har ibland ackompanjerats av ljudboken Springfloden. Som jag fortfarande inte lyssnar klart på.Den är väldigt bra men tiden, den räcker inte riktigt.
Massor av kaffe har druckits
Många ljus har tänts
Vi har hängt en del på biblioteket och botaniserat bland både barn och vuxenböckerna. En strålande aktivitet!
En behagligt månad helt enkelt. Men så många sidor läst har det ju inte blivit. Men man kan inte få allt!
Det blir inte mycket nöjesläsning just nu. Tiden räcker inte till. Men ambitionen finns där! Och jag tar vara på alla tillfällen som ges.
I senaste numret av Books and dreams läste jag en liten intervju med Elly Griffiths. Jag har hennes debutroman Flickan under jorden. Så den plockade jag fram i hopp om att den ska bli läst inom en snar framtid. Huvudpersonen är Ruth Galloway, arkeolog, 40 år, singel, lever med sin radio och sina katter. Känner att det är en karaktär jag skulle vilja lära känna i höst och trivs vi ihop finns det fler böcker om henne!
En bok jag har börjat läsa är En förtjusande man av Marian Keyes. Jag försökte mig på den i somras men kom inte många sidor. Nu går det däremot bättre och när det finns en stund över är det ofta skönt med en lättläst bok som är lätt att komma in i efter några dagars uppehåll. Boken kretsar kring 4 kvinnor som på olika sätt har kopplingar till en man. Boken är på dryga 700 sidor och det ska bli intressant om Keyes lyckas hålla liv historien så länge.
The female brain handlar om precis det, den kvinnliga hjärnan. Intressant, men kräver koncentration av sin läsare. Men finns det ork och en lite längre stund över läser jag gärna några sidor i denna.
Den sista boken jag har framme som jag önskar att läsa snart är En del av mitt hjärta lämnar jag kvar om Afghanistan. Men jag väntar lite. Är inte riktigt på rätt humör för att läsa om fattigdom och krig.
Jag ser denna höst ur Fröken lökens perspektiv. Nära nära, ofta ett färgglatt löv i taget.
På väg hem från en av våra höstpromenader somnar Fröken löken i vagnen och jag sätter mig på en bänk och läser novellen Att lämna Maverley ur Alice Munros novellsamling Brinnande livet.
Att lämna Maverley börjar med biografen Capitol och dess ägare Morgan Holly. Sen tar berättelsen oanade svängar och landar på en helt annat plats. Fascinerande.
Alice Munro – ett riktigt bra val för årets Nobelpris i litteratur.
Jag hade inte läst något av henne tidigare men när jag hörde att hon vunnit lånade jag hennes bok Brinnande livet som e-bok via biblioteket. Fantastiskt att man kan göra det!
Jag kokade en stor kopp kaffe…
…och började läsa. Jag hann läsa en novell innan Fröken löken vaknade. Jag läste Att nå Japan. Ett precist språk där varje mening behövs, inget överflödigt. En historia som jag fastnar i och karaktärer som stannar kvar.
Jag ser fram emot att läsa fler noveller av Alice.