Tokyo Cancelled är precis vad som hände oss. Den ursprungliga planen av att vi skulle åkt till Japan. Resan var planerad till drygt en vecka efter jordbävningen och c:o och blev inställd. Efter lite funderande fram och tillbaka blev det en resa New York istället. Så när jag hittade boken Tokyo Cancelled av Rana Dasgupta  i en liten bokhandel i Soho så fick boken givetvis följa med hem.

Boken handlar om 13 personer som blir strandsatta på en flygplats eftersom en snöstorm gjort det omöjligt för planet att landa i Tokyo. För att sysselsätta sig under natten berättar de strandade passagerarna historier för varandra. Jag har hittills endast läst två historier. Den ena av dessa historier heter The Memory Editor och handlar om Thomas som får jobb på ett företag där hans ska revidera människors minnen och ta bort de obehagliga. Sedan ska dessa minnen säljas till människor. Orsak? Människors förmåga att minnas har blivit så dåligt att de inte längre har några egna minnen. Jag fascineras otroligt av denna historia, den väcker många tankar och jag kan inte sluta tänka på den. Det är förunderligt vad 25 sidor text kan göra. Nu hoppas jag att de kommande historierna är lika tankeväckande!

Hemkommen efter en strålande semester. Och boken som lästs flitigast under ledigheten har varit:

För en liten tid sedan var jag i Danmark och fick äntligen möjlighet att besöka Karen Blixen Museet. Något jag längtat efter att  göra väldigt länge.

Museet finns i huset Rungstedlund som är Karen Blixens barndomshem och även det hus hon bodde när hon återkom till Danmark efter 17 år på kaffeframen i Kenya. Det var på Rungstedlund hon skrev Den afrikanska framen.

Museet är relativt litet och består av en utställning där det går att läsa om Karens liv sen kan man även besöka hennes hem som står kvar så som det var möblerat då hon bodde där.  Till huset hör ganska mycket mark med fågelreservat och det är även där som Karen Blixen är begravd. Om man som jag är fascinerad över Karen Blixens levnadsöde och dessutom tycker om boken Den afrikanska farmen är museet verkligen värt ett besök.  Har man inte ett relativt stort intresse av Karen Blixen är museet inte speciellt intressant.

Museet har även ett café och eftersom Karen Blixen hade en kaffefarm blev det en kaffe på deras café.

Den senaste tiden har jag läst väldigt mycket men ofokuserat, hoppat från bok till bok utan att avsluta någon. Så när jag fick  boken Döden på en blek häst skriven av Amanda Hellberg bestämde jag mig för att ägna  förra helgens lästid åt endast denna bok. Det gjorde jag helt rätt i, förutom en bra läsupplevelse är jag nu väldigt intresserad av att åka till Oxford…

Titel: Det var inte titeln som lockade mig med denna bok. Inte förrän jag hade läst om dess handling fick jag upp ögonen för boken ordentligt. Nu när boken är utläst tycker jag bättre om titeln. Dessutom är den förankrad i berättelsen på mer än ett sätt vilket jag gillar!

Omslaget: Underbart! Ett riktigt snyggt omslag som både är vackert och kopplat till handlingen.

Storyn: Då berättelsen tar sin början har huvudpersonen Maja just blivit antagen till en prestigefylld konstnärskurs på Oxford. Precis när hon ska flytta får hon veta att hennes mamma (som varit försvunnen sedan tio år tillbaka) har hittats mördad i Brighton. Historien kretsar sedan kring Majas liv i Oxford, med de nya vännerna och konstkursen och ett antal oförklarliga och övernaturliga händelse som Maja börjar koppla samman med sin döda mamma.

Huvudpersonen: Maja Grå är en intressant person. Jag har funderat en del på henne, både under och efter läsningen. Boken är skriven i jag-form och trots det känner jag en viss distans till henne. Jag undrar vad det beror på och jag har ännu inte kommit fram till något svar. Jag har ingen bild av hur Maja ser ut, jag är inte säker på om det finns någon beskrivning i boken. Jag upplever det som skönt att hennes utseende hamnar i periferin medan hennes handling, tankar och upplevelse får stå i fokus. Maja finns också med i Amanda Hellbergs debutroman Styggelser och efter att ha läst Döden på en blek häst skulle det vara intressant att läsa mer om Maja. Hon är en karaktär som fastnar hos mig.

Miljön: Handlingen utspelar sig främst i Oxford och beskrivningarna av staden och det anrika universitetet är riktigt bra. Delvis beror det säkert på att Hellberg är bosatt i Oxford. Det är något visst med denna gamla, knarriga universitetsmiljön med all sin prestige och sina hemligheter. Både studenthemmet Mill Creak Manor, konstakademin och staden skildras på ett levande och stämningsfullt sätt.  Miljön är en av bokens starkaste sidor.

Tankar kring boken: Döden på en blek häst gav mig en riktigt bra läsupplevelse. Den var både spännande och intressant. Det finns ett driv i berättelsen som gör att man hela tiden vill  veta vad som kommer hända härnäst.  Jag tycker om att följa Maja och hennes kurskamraters liv som studenter på Oxford. Hur Maja kämpar med sin konstkurs och med sina övernaturliga gåvor som gör sig påminda i tid och otid. Jag blev dock inte så imponerad av historiens upplösning, den var inte så originellt som jag hade hoppats på med tanke på historien i övrigt.

Nu undrar jag mest om Amanda kommer att fortsätta skriva om Maja Grå? Det tycker jag är en bra idé, jag skulle gärna läsa mer om henne.

Mer info om Amanda Hellberg  finns på hennes hemsida och blogg.

Jag ska vara ärlig. Hade det inte varit för att boken utspelar sig i Tokyo och att jag damsuger biblioteket efter Tokyolitteratur hade jag nog inte varit intresserad av att läsa den.

Tokyo Natt är skriven av Elin Lindkvist, dotter till Herman Lindkvist.  Jag upplever den som delvis (om inte helt) självbiografisk men egentligen så står det nog ingenstans att den är det. Boken handlar om Karolin. Som 18 åring bosätter hon  sig i  Tokyo, hon pluggar japanska och jobbar på en bar. Elin är född i Tokyo och känner att hon vill återvända till den plats där hennes liv tog sin början.

Under läsandets gång dras jag med i livshistoria som målas upp, men boken lämnar inget bestående efter sig. När sista sidan är utläst är Karolins öden och äventyr i Tokyo inget jag direkt minns eller tänker tillbaka på. Det jag uppskattar mest med boken är när  Elin berättar om japanska sedvänjor och beteenden och när hon beskriver olika statsdelar och platser i Tokyo. Det passar mig utmärkt då jag (innan jag får åka dit själv) försöker greppa denna ogreppbara stad genom litteraturen.

Trots att Tokyo natt inte gjorde något överväldigande intryck på mig  är det  inte osannolikt att jag även läser Tre röda näckrosor som är Elin Lindqvists andra bok. Det hade helt klart varit intressant och läsa mer av henne och se hur hon utvecklas som författare.

Av en slump kom det sig att vi besökte Tjolöholms slott i helgen. Ett slott som ligger 4 mil söder om Göteborg.  Det ligger på en halvö med havet som närmaste granne. Platsen kunde inte vara bättre vald, så vacker. Men slottet fick jag lite dåliga vibbar av… Ett stort stenslott i granit. Tungt och sorgset.

Jag blev nyfiken på både slottet och dess tidigare invånare så när jag kom hem läste jag mer om slottet och beställde boken Blanche Dickson, en kvinnlig byggherre av Anne Sumner och jag har även planer på att läsa Drömmaren och sorgen av Eva-Marie Liffner. Det är en fiktiv bok om arkitekten, Lars Israel Wahlman, som skapade Tjolöholms slott och hans uppdragsgivare Blanche Dickson.

En vecka i Tunisien med finaste familjen och två böcker blev lästa.

Smärtpunkten av Elisabet Åsbrink handlar om pjäsen Sju tre som Lars Norén skrev i samarbete med tre tungt kriminella män och om polismorden i Malexander. En riktigt bra dokumentär bok som vänder och vrider på fakta och låter alla sidor av sanningen komma fram.

Tills din vrede upphör är Åsa Larssons fjärde bok om åklagaren Rebecka Martinsson och hennes kollegor i Kiruna. Boken är bra, helt klart läsvärd men inte hennes bästa.