Åter i Finistùre

I november, under en vistelse i huvudstaden började jag lÀsa Sista boken frÄn FinistÚre av Bodil Malmsten. Men sen kom jag hem och lÀsningen kom av dig. Men sÄ hittade jag boken i högen pÄ nattduksbordet och Äterupptog lÀsningen och den Àr sÄ strÄlande, sÄ mÄnga klokheter.

 

Jag tror jag skrivet det tidigare med det tÄls att skriva igen, man borde alltid ha en Bodilbok pÄ gÄng.

Stockholm, FinistĂšre & Niceville

Nu Àr jag hemma igen efter nÀstan en hel vecka i huvudstaden. Jag hann pÄbörja bÄda böckerna jag hade med mig.

 

Sista boken frÄn FinistÚre Àr lika Bodilbra som Hör bara hur ditt hjÀrta bultar i mig  och Priset pÄ vatten i FinistÚre . Precis som titeln avslöjar handlar boken om Bodils sista tid i sitt hus i FinistÚre innan hon tvingas lÀmna det. Varför har jag fortfarande inte fÄtt reda pÄ.

 

Niceville har höjts till skyarna av sÄ mÄnga att jag var rÀdd för att förvÀntningarna skulle sÀnka mitt intryck av boken. Men icke, efter 185 lÀsta sidor kan jag konstatera att jag Àr fast i historien. Jag hoppas att det hÄller i sig.

En plats frÄn en bok

I Himalayabreven besöker huvudpersonen det stora vÀxthuset i Köpenhamns botaniska trÀdgÄrd.

För att bekÀmpa sin höjdskrÀck tar hon sig upp för en av de snirkliga, smala trapporna som tar en upp till vÀxthusets topp, dÀr man hamnar mitt i en djungel.

Hela Köpenhamns botaniska trÀdgÄrd med sina vÀxthus Àr strÄlande.  En utmÀrkt miljö att ta med i en bok.

En sagovÀrld i verkligheten

Under helgen i Köpenhamn besökte vi ett halloweenklÀtt Tivoli. Vi kom dit sent pÄ fredagskvÀllen, nÀr de flesta hade hunnit gÄ hem. StÀmningen var magisk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som att besöka en sagovÀrld. Fast pÄ riktigt.

 

En söndagsfika i Köpenhamn

Nyhavn Àr en strÄlande plats, speciellt en solig söndags eftermiddag i oktober.

Vi slog oss ner pÄ en uteservering

med bÄde filtar och infravÀrme

 

och bestÀllde in kaffe.

Det blev en lÀsstund i solen och jag lÀste PopCo. Jag börjar nÀrma mig slutet vilket kÀnns bÄde bra och dÄligt. Bra för att jag har lÀst boken ganska lÀnge och för att jag Àr nyfiken pÄ hur det ska gÄ. DÄligt för att PopCo, precis som Slutet pÄ Mr Y Àr en annorlunda och  fantastisk berÀttelse och nÀr den Àr slut kommer jag sakna boken och ingen fortsÀttning finns. En liten tröst Àr att Scarlett Thomas har skrivit fler böcker.

En ko, en fika och en SputnikÀlskling

Jag har varit pÄ finpromenad vid havet i skogen.

trÀffat en ko

och avslutat promenaden med en fika. Sen började jag lÀsa Murakamis SputnikÀlskling.

Sedan jag lÀste ut Slutet pÄ Mr Y har det kÀnts lite tomt. Ingen lÀsupplevelse har riktigt kunnat mÀta sig med den. SÄ  nu sÀtter jag min tilltro till Murakami, hans böcker har jag aldrig blivit besviken pÄ.

NĂ€r jag lĂ€ste baksidetexten pĂ„ SputnikĂ€lskling fanns dĂ€r nĂ„gra ord som direkt fĂ„ngade min uppmĂ€rksamhet: ett telefonsamtal, en grekisk ö, försvunnit spĂ„rlöst, fallit ner i en brunn och en annan dimension. Alla dessa ord hade en stor betydelse för handlingen i FĂ„geln som vrider upp vĂ€rlden.  Min farhĂ„ga var att SputnikĂ€lskling skulle bli en blek kopia av FĂ„geln som vrider upp vĂ€rlden. Efter att ha lĂ€st en fjĂ€rde del av boken har detta Ă€nnu inte intrĂ€ffat och jag hoppas att det inte gör det lĂ€ngre fram heller…

 

 

BĂ€sta lĂ€sstunden i Lissabon…

…var i Jardim da Estrela. Vi hittade parken av en slump nĂ€r vi var sĂ„dĂ€r trötta i benen att man helst inte vill gĂ„ en meter till.

I parken fanns ett runt café med uteservering, bÀsta platsen för trötta fötter och fina lÀsstunder.

Boken jag lÀste var Mitt himmelska gosedjur av Katarina Mazetti.

Boken kretsar kring ett gÀng vÀldigt olika mÀnniskor som trÀffas pÄ en kursgÄrd ute i skogen för att under nÄgra veckor en regnig höst diskutera existentiella frÄgor tillsammans. BerÀttarperspektivet skiftar mellan journalisten Wera som Àr pÄ kursgÄrden under cover för att skriva en reportageserie om kursen och Madeleine som valt att delta i kursen för att hitta sig sjÀlv och komma över en stor sorg.

Vissa delar av boken Àr helt ok och underhÄllande men som helhet hÄller den inte. Speciellt inte framÄt slutet dÄ den börjar halta ordentligt. I mitt tycke hÄller denna bok inte alls samma klass som Grabben i graven bredvid, Familjegraven, Tarzans tÄrar och Mitt liv som pingvin.

Men under lÀsstunden i Jardim da Estrela hade boken fortfarande potential och gav mig en riktigt fin lÀsstund.

 

 

Semesterminnen att ta fram i höst

Nu Àr jag hemma igen efter en strÄlande semester i Lissabon. Med mig hem har jag de finaste semesterminnena. Men blev det inget lÀst? Jo, men det fÄr vi titta pÄ en annan gÄng.

Gula spÄrvagnar mest överallt

 

Mysigaste restaurangen i en trappa.

Imponerande Jeronimos kloster

Helt fantastiska Palacio da Pena

igen

och igen

Fika pÄ klassiska Pastéis de Belém

FallfÀrdig fasad

Godaste sushin i stan

och Misosoppa

Kaffe med mjölk och mycket socker

Three Lives & Company

I Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman lÀser jag följande:

En bokhandel fĂ„r aldrig bli för stor, dĂ„ blir den en bokaffĂ€r och förlorar dĂ€rmed det vĂ€rdefulla som  skiljer den frĂ„n handelsmĂ€n och nĂ€ringsidkare. En bokhandel ska vara en plats dĂ€r man fĂ„r goda rĂ„d om böcker – det Ă€r dess egentliga och förnĂ€msta uppgift.

(Hirdman 2010:37)

Jag tycker det lÄter strÄlande! TyvÀrr har jag ingen bokhandel i min nÀrhet som uppfyller detta. Det Àr en av orsakerna till att jag köper det mesta av min litteratur pÄ nÀtet.  Men under min resa till New York hittade jag precis en sÄdan bokhandel, Three Lives & Company.

En verklig kvartersbokhandel dÀr Àgaren jobbar och ger sina kunder personliga boktips och dÀr alla blir vÀnligt bemötta. En mötesplats dÀr mÀnniskor i kvarteret kommer in för att byta nÄgra ord och köpa en bok.  Har du vÀgarna förbi Àr det vÀl vÀrt att besöka denna bokhandel! Hemsidan finner du hÀr.