Barnkonventionen

FN:s konvention om barnets rättigheter också kallade barnkonventionen, en högst viktigt konvention där barns rättigheter fastställs. Fram till idag har 193 stater anslutit sig till Barnkonventionen. Ingen annan konvention om mänskliga rättigheter har fått så stor uppslutning som Barnkonventionen. Det låter ju jätte bra!  Men är det egentligen någon som bryr sig om att följa upp barns situation i Sverige och alla de andra 192 länder som ratificerat barnkonventionen?

Barnkonventionen i Guinness rekordbok

FN:s barnrättskommitté

Ja det finns det faktiskt!  Det är FN:s barnrättskommitté med säte i Genève, Schweiz. Barnrättskommittén består av 18 oberoende experter som övervakar hur Barnkonventionen implementeras i de länder som ratificerat den. Alla stater som ratificerat barnkonventionen är skyldiga att vart femte år sända in en rapport till Barnrättskommittén där man beskriver hur barnkonventionen efterlevs i det egna landet. Barnrättskommittén hämtar även in information från det civila samhället t ex från barn och barnrättsorganisationer som Rädda Barnen, Nätverket för Barnkonventionen, BRIS och Ecpat. Efter granskningen lämnar Barnrättskommittén rekommendationer till landet, de har dock ingen möjlighet till sanktioner mot stater som bryter mot barnkonventionen.

Granskningen av Sverige

Den 27 maj 2009 var det då dags för Sverige att träffa Barnrättskommittén för en utfrågning och dialog kring hur barns rättigheter efterlevs i Sverige. Granskningen hölls i Palais Winston en ståtlig byggnad i gråa och röda nyanser vid Genèvesjöns strand.

United Nations Office of the High Commissioner for Human Rights ligger i Palais Winston

Palais Winston...

..och dess utsikt, i förgrunden syns en del av ett konstverk gjort av barn.

Att bara befinna sig I FN:s byggnader var en häftig känsla. Det kändes högtidligt samtidigt som atmosfären var avslappnad. Innan själva granskningen började hade vi ett enskilt möte med en av kommittémedlemmarna, Rosa Maria Ortiz från Paraguay. Hon berättade om kommitténs arbete och vikten av att inkludera barnen själva i arbetet kring deras rättigheter. Jag hade förväntat mig att kommitténs medlemmar skulle vara mer distanserade, kanske lite högtravande medtanke på deras uppsatta positioner inom FN. Men det var precis tvärtom, de var oerhört jordnära och lätta att prata med.

Vi fick också träffa en representant från NGO Group som förklarade hur själva sessionen skulle gå till. Vi fick veta att endast kommitténs medlemmar och den svenska regeringsdelegationen fick prata under sessionen, alla andra är där som åhörare. The NGO Group for the Convention on the Rights of the Child är ett nätverk med runt 80 internationella och nationella organisationer som arbetar för att underlätta implementeringen av Barnkonventionen.    

I slutet av korridoren syns salen där granskningen av hur Sverige följer Barnkonventionen hölls.

Så här såg salen ut från insidan

Min plats under dagen.

 Hur gick granskningen till och vad sades?

Den svenska delegationen leddes av Statssekreterare Karin Johansson, till sin hjälp hade hon experter från de olika departementen som socialdepartementet, utbildningsdepartementet och justitiedepartementet. Barnrättskommitténs medlemmar ställde frågor som sedan besvarades av den svenska delegationen. Det var så otroligt inspirerande att få vara med! Det som imponerade mest var kommittémedlemmarna, de var så oerhört pålästa om barns situation i Sverige, både allt bra som vi åstadkommit men även de brister som vi måste arbeta vidare med.   Det framkom tre huvudpunkter av kritik:

1)      Kommunala skillnader − det långtgående kommunala självstyret i Sverige har lett till stora skillnader mellan orter i vilket stöd barn i utsatta situationer, exempelvis våld eller missbruk i hemmet, får. 

2)      Utbildning och sjukvård för papperslösa barn − barn som vistas i Sverige utan uppehållstillstånd har inte lagstadgad rätt till skolgång och omfattas endast av akut vård, och då till en betydligt högre kostnad än andra barn. En diskriminering som strider mot Barnkonventionen.

3)      Försörjningskrav vid anhöriginvandring − regeringen vill införa en regel om att den som fått uppehållstillstånd i Sverige, och vill återförenas med sin familj, måste visa att han eller hon kan försörja sig och har en lämplig bostad, innan familjen får komma. Det innebär att barn kan tvingas leva åtskilda från sina föräldrar i många år, vilket strider mot flera artiklar i Barn-konventionen.

Hela granskningen pågick från 10:00 på förmiddagen till klockan 18:00 på kvällen (med avbrott för lunch) så många aspekter av barnsrättigheter han avhandlas. Det enda tråkiga var att Sveriges delegation svarade väldigt svävande på de flesta av frågor och vissa svarade de inte alls på. Med tanke på hur väl förberedda kommitténs medlemmar var kändes det något pinsamt att Sveriges delegation inte hade bättre svar och mer engagemang att komma med. Deras inställning påminde lite om en mätt katts beteende. Den är nöjd med läget och sin insats och har därmed inga incitament att anstränga sig. Det var en väldigt spännande dag och efteråt kände jag mig väldigt peppad att arbeta vidare med barns rättigheter!

I slutet av maj var jag i Genève med Rädda Barnen. Syftet med resan av att delta då en delegation från den svenska regeringen träffade FN:s Barnrättskommitté för en utfrågning och dialog kring hur barnkonventionen efterlevs i Sverige. 

På Place des Nations, framför FN-byggnaden står denna gigantiska stol som saknar ett ben. En påminnelse om landminornas och klusterbombernas förödelse i världen.

FN-byggnaden, väl bevakad av vakter bakom höga stängsel.

Mahatma Gandhi som staty i parken som omger FN-byggnaden.

Under Gandhi står det, "Mitt liv är mitt budskap". Något att fundera kring...

En av alla sessionssalar

En av maktens korridorer, eller? Hur mycket makt har FN?

Världsvas

Vad tittar det på?

Kan det vara så att de beundrar utsikten. Eller är det självaste Gandhi som de skymtar på gräsmattan?