En annan av mina favortiförfattare, Joyce Carol Oates. Hennes böcker består av ren läsglädje.

Evighetsboken

Just nu håller jag på med evighetsboken Blonde.  För mig är det inte bara sidantalet, 862 sidor, som gör den till en evighetsbok utan det faktum att jag hållt på att läsa den de senaste åren…Till skillnad från de flesta andra så är min upplevelse av denna bok inte odelat positiv därför har jag i perioder lagt ifrån mig den för att sedan ta upp läsandet vid ett senare tillfälle.

Min evighetsbok, nu har jag läst 721 av 862 sidor

Blonde

Blonde är en fiktiv historia om Norma Jeane Baker mer känd som Marilyn Monroe. Boken utger sig inte för att vara någo biografi trots det känns den väldigt verklig. Oates kommer innanför skinnet på Norme Jeane/Marilyn och återger hennes liv, ur hennes perspektiv.  Boken skildrar  Norma Jeane genom hela hennes liv; från barndomen till vuxen och sedan som superkändis.

Mitt intryck av boken

Personligen gillade jag inte de första delarna av boken, då Norma Jeanes barndom beskrivs, mer intressant tycker jag att det blir då hon blir äldre och hennes tonårs/vuxenliv som skildras. En av Blondes största behållningar är definitivt kampen mellan de två personligheterna Norma Jeane (som hon såg sig själv som) och Marilyn Monroe (som alla andra såg henne som).  Denna personlighetsklyvning får mig att tänka på några rader ur “Älskad,Saknad ” som Joyce Carol Oates också har skrivit:

“Om man har en ‘kändis’ i familjen frågar folk ständigt om man är stolt över honom”, sa han. “Och man kan inte tala om sanningen”

“Vilken är den?”

“Det är att man aldrig träffar den personen som man antas vara ‘stolt över’. Den finns bara hos dem som inte känner honom.” 

Ur Älskad, saknad av Joyce Carol Oates