Author Archives: liolej
Lila hibiskus
Jag tycker det Àr oerhört lÀskigt med mÀnniskor med tvÄ personligheter, som Àr sÄ olika att de omöjligt kan mötas. En sÄdan mÀnniska Àr Kambilis far i boken Lila Hibiskus av  Chimamanda Adichie. UtÄt sett Àr han en person som tar hand om sin familj och som bryr sig om samhÀllet, han stöttar och stÄr upp för det som Àr rÀtt. Inom hemmets fyra vÀggar Àr han det motsatta, han misshandlar sin fru och sina barn, bÄde fysiskt och psykiskt om de gör minsta avsteg frÄn de han betraktar som rÀtt och riktigt.
RÀddningen för Kambili och hennes bror Jaja blir den tid de fÄr bo hos sin faster och sina kusiner dÀr de fÄr en  inblick i ett helt annat liv som kantas av respekt och kÀrlek för varandra. Tiden hos mostern blir början till slutet pÄ livet som Kambili och Jaja Àr vana vid.
Lila Hibiskus Àr absolut lÀsvÀrd, lÀtt att komma in i, viktig och sÄ verklig. Trots att jag aldrig varit i Nigeria fÄr jag genom boken en kÀnsla av maten, klimatet, stÀmningar och mÀnniskor. Detta Àr en bok som jag kÀnner har gjort mig rikare, bÄde pÄ tankar och upplevelser.
Jag har tidigare lÀst En halv gul sol av samma författare.
Lördag_ur ett bokperspektiv
Lördagen började med en förmiddagspromenad och caféfrukost. Först frukost och prat, sen kaffe och bok.
Det lÀstes Niceville av Kathryn Stocket
och
Spöa döden av Josh Bazell.
Det kÀnns som tvÄ vÀldigt olika debutromaner. Spontant kÀnner jag inte för att lÀsa Spöa döden. Varken omslaget eller baksidetexten tilltalar mig. Men jag funderar ÀndÄ pÄ att lÀsa den, vidga mina vyer.
Efter frukost blev det ett besök pÄ biblioteket och nÄgra ljudböcker lÀmnades tillbaka och nÄgra andra fick följa med hem. Det Àr egentligen helt fantastiskt att ha tillgÄng till sÄ mycket litteratur, att bara kunna lÄna precis vad man vill.
En paus mittemellan
Ibland blir det lite tid över. DÄ Àr det fint att passa pÄ att gÄ pÄ café, dricka kaffe, skriva nÄgra rader och lÀsa nÄgra sidor.
Helgönskan
Av helgen önskar jag mig mycket lÀstid. Om jag fÄr det tÀnker jag fortsÀtta att lÀsa 3 pÄbörjade böcker:
Stockholm, FinistĂšre & Niceville
Nu Àr jag hemma igen efter nÀstan en hel vecka i huvudstaden. Jag hann pÄbörja bÄda böckerna jag hade med mig.
Sista boken frÄn FinistÚre Àr lika Bodilbra som Hör bara hur ditt hjÀrta bultar i mig  och Priset pÄ vatten i FinistÚre . Precis som titeln avslöjar handlar boken om Bodils sista tid i sitt hus i FinistÚre innan hon tvingas lÀmna det. Varför har jag fortfarande inte fÄtt reda pÄ.
Niceville har höjts till skyarna av sÄ mÄnga att jag var rÀdd för att förvÀntningarna skulle sÀnka mitt intryck av boken. Men icke, efter 185 lÀsta sidor kan jag konstatera att jag Àr fast i historien. Jag hoppas att det hÄller i sig.
PÄ vÀg
Jag Äker bort ett litet tag, förenar nytta med nöje. Ska lÀra mig nya saker och trÀffa finaste vÀnnerna! Med mig pÄ resan har jag Niceville som jag planerar att lÀsa innan jag ser filmen och klokheter frÄn Bodil i form av Sista boken frÄn FinistÚre och alla mina nya ljudböcker sÄklart!
En fladdermusman, historiskt blod, grannar & ett skrivbord
Jag har laddat ipoden med en hel drös nya ljudböcker! Jag tycker att bÄde höst- och vinterpromenader blir sÄ mycket roligare om man har en bra bok att lyssna pÄ.
Det blev blandad kompott:
Jo NesbÞs första bok Fladdermusmannen. KÀnns verkligen pÄ tiden att jag bekantar mig med hans författarskap!
Katarina Mazettis Blandat blod Àr en historisk roman. Egentligen Àr det inte min typ av bok, men jag brukar ju gilla Mazettis böcker sÄ jag ger den en chans.
Min generella uppfattning Àr att Alexander Maccall Smiths böcker Àr alldeles för pysmysiga. Men det kan ju passa nu i höstmörkret och  eftersom jag bara lÀst Damernas detektivbyrÄ tÀnkte jag försöka med en till av hans böcker. Det blir Livet pÄ  Scotland Street 44 som ska handla om mÀnniskorna som bor pÄ just denna adress.
Det stora huset Àr Nicole Krauss senaste bok.  I centrum av historien stÄr ett skrivbord och boken följer detta skrivbord och dess olika Àgare. Jag gillar konceptet men har en kÀnsla av att den kan bli nÄgot rörig som ljudbok och kanske passar bÀttre att ta till sig som bok. Men det ÄterstÄr att se. I vilket fall ser jag vÀldigt mycket fram emot att lyssna pÄ den.
Sist men inte minst tÀnkte jag lyssna pÄ nÄgra deckare avSjöwall- Wahlöö, nÀrmare bestÀmt: Roseanna, Mannen pÄ balkongen och Mannen som gick upp i rök.
En plats frÄn en bok
I Himalayabreven besöker huvudpersonen det stora vÀxthuset i Köpenhamns botaniska trÀdgÄrd.
För att bekÀmpa sin höjdskrÀck tar hon sig upp för en av de snirkliga, smala trapporna som tar en upp till vÀxthusets topp, dÀr man hamnar mitt i en djungel.
Hela Köpenhamns botaniska trÀdgÄrd med sina vÀxthus Àr strÄlande.  En utmÀrkt miljö att ta med i en bok.
Panganinikontraktet
NÀr det kom till kritan blev jag inte sÄ imponerad av Hypnotisören, Lars Keplers första bok. Trots det valde jag att lyssna pÄ Keplers andra bok Panganinikontaktet som ljudbok.
Ăven denna bok handlar kommissarien Joona Linna och ett svĂ„rt fall. En kvinna hittas död pĂ„ en fritidsbĂ„t, en man hittas hĂ€ngd i sin lĂ€genhet och utifrĂ„n dessa hĂ€ndelser utvecklas en historia med mĂ„nga infallsvinklar i en rasande fart.
Boken Ă€r snabb, spĂ€nnande och filmiskt skriven. Det Ă€r lĂ€tt att hĂ€nga med i storyn dĂ„ mĂ„nga hĂ€ndelse Ă„terberĂ€ttas, nĂ„got jag uppskattar nĂ€r jag lyssnar pĂ„ en ljudbok och inte alltid Ă€r helt fokuserad pĂ„Â historien men ogillar nĂ€r jag lĂ€ser en bok. SpĂ€nningen byggs upp sĂ„ till den grad att det i min mening blir omöjligt att levererar ett fullgott slut. Det blir samma kĂ€nsla som nĂ€r jag lĂ€st Hypnotisören.Â
Slutsatsen Àr att Panganinikontraktet var spÀnnande sÄ lÀnge  den varade men lÀmnade inte mycket efter sig nÀr den vÀl var slut.