NÀr barnet har lagt sig Àr Michaels Nyqvists sjÀlvbiografiska bok som handlar om hur  han som barn fÄr veta att han Àr  adopterad och sökandet efter sina biologisk förÀldrar och omformandet av sin egen identietet.
Jag lyssnade pÄ NÀr barnet har lagt sig som ljudbok och det Àr Michaels Nyqvist sjÀlv som lÀser sin bok vilket ger den mer djup och kÀnsla.
En bra bok med en kÀnsla som stannar kvar, men inte wow.
Damernas detektivbyrÄ Àr egentligen den enda bok av Alexander McCall Smith som jag gillat. NÀr jag försökt mig pÄ andra böcker av honom har jag funnit dessa trÄkiga, smÄtt ytliga och utan nÄgot som helst driv i historien. Men sÄ tÀnkte jag göra ett nytt försök och lÄnade Livet pÄ Scotland Street 44 som ljudbok pÄ biblioteket. Och till min stora förvÄning sÄ gillade jag den. Den kÀndes som en lagom novemberbok, lÀttsam och ganska mysig. En bra bok om man inte vill behöva fundera sÄ mycket utan mest lyssna. Hade jag lÀst den som bok hade jag förmodligen tröttnat ganska fort, men som ljudbok, i kombination med en annan syssla  Àr den perfekt.
 Livet pÄ Scotland Street 44 handlar helt enkelt om nÄgra av de mÀnniskor som bor i huset som ligger pÄ denna adress. Bland andra fÄr lÀsaren lÀra kÀnna underbarnet Bertie, 5 Är, som helt plötsligt börjar revoltera mot sin mamma och hennes planer för hans liv, sjÀlvupptagne Bruce som delar lÀgenhet med Pat, som tagit en paus frÄn  sina universitetsstudier och Àr inne pÄ sitt andra sabbatsÄr.
McCall Smith gör det relativt enkelt för sig dÄ bokens röda trÄd Àr att personerna bor i samma hus men deras liv Àr egentligen inte sammanvÀvda pÄ nÄgot finurligt sÀtt. NÄgra kÀnner varandra, andra inte. Men har man bara inte för höga förvÀntningar fungerar det fint.
Trots att Livet pÄ Scotland Street 44 visade sig vara en positiv upplevelse har jag en kÀnsla att det kommer att dörja ett bra tag innan jag ger mig pÄ nÄgon annan av MacCall Smiths böcker.
Jag tycker det Àr oerhört lÀskigt med mÀnniskor med tvÄ personligheter, som Àr sÄ olika att de omöjligt kan mötas. En sÄdan mÀnniska Àr Kambilis far i boken Lila Hibiskus av  Chimamanda Adichie. UtÄt sett Àr han en person som tar hand om sin familj och som bryr sig om samhÀllet, han stöttar och stÄr upp för det som Àr rÀtt. Inom hemmets fyra vÀggar Àr han det motsatta, han misshandlar sin fru och sina barn, bÄde fysiskt och psykiskt om de gör minsta avsteg frÄn de han betraktar som rÀtt och riktigt.
RÀddningen för Kambili och hennes bror Jaja blir den tid de fÄr bo hos sin faster och sina kusiner dÀr de fÄr en  inblick i ett helt annat liv som kantas av respekt och kÀrlek för varandra. Tiden hos mostern blir början till slutet pÄ livet som Kambili och Jaja Àr vana vid.
Lila Hibiskus Àr absolut lÀsvÀrd, lÀtt att komma in i, viktig och sÄ verklig. Trots att jag aldrig varit i Nigeria fÄr jag genom boken en kÀnsla av maten, klimatet, stÀmningar och mÀnniskor. Detta Àr en bok som jag kÀnner har gjort mig rikare, bÄde pÄ tankar och upplevelser.
Jag har tidigare lÀst En halv gul sol av samma författare.
Lördagen började med en förmiddagspromenad och caféfrukost. Först frukost och prat, sen kaffe och bok.
Det lÀstes Niceville av Kathryn Stocket
och
Spöa döden av Josh Bazell.
Det kÀnns som tvÄ vÀldigt olika debutromaner. Spontant kÀnner jag inte för att lÀsa Spöa döden. Varken omslaget eller baksidetexten tilltalar mig. Men jag funderar ÀndÄ pÄ att lÀsa den, vidga mina vyer.
Efter frukost blev det ett besök pÄ biblioteket och nÄgra ljudböcker lÀmnades tillbaka och nÄgra andra fick följa med hem. Det Àr egentligen helt fantastiskt att ha tillgÄng till sÄ mycket litteratur, att bara kunna lÄna precis vad man vill.
Ibland blir det lite tid över. DÄ Àr det fint att passa pÄ att gÄ pÄ café, dricka kaffe, skriva nÄgra rader och lÀsa nÄgra sidor.
Av helgen önskar jag mig mycket lÀstid. Om jag fÄr det tÀnker jag fortsÀtta att lÀsa 3 pÄbörjade böcker:
Nu Àr jag hemma igen efter nÀstan en hel vecka i huvudstaden. Jag hann pÄbörja bÄda böckerna jag hade med mig.
Sista boken frÄn FinistÚre Àr lika Bodilbra som Hör bara hur ditt hjÀrta bultar i mig  och Priset pÄ vatten i FinistÚre . Precis som titeln avslöjar handlar boken om Bodils sista tid i sitt hus i FinistÚre innan hon tvingas lÀmna det. Varför har jag fortfarande inte fÄtt reda pÄ.
Niceville har höjts till skyarna av sÄ mÄnga att jag var rÀdd för att förvÀntningarna skulle sÀnka mitt intryck av boken. Men icke, efter 185 lÀsta sidor kan jag konstatera att jag Àr fast i historien. Jag hoppas att det hÄller i sig.
Jag Äker bort ett litet tag, förenar nytta med nöje. Ska lÀra mig nya saker och trÀffa finaste vÀnnerna! Med mig pÄ resan har jag Niceville som jag planerar att lÀsa innan jag ser filmen och klokheter frÄn Bodil i form av Sista boken frÄn FinistÚre och alla mina nya ljudböcker sÄklart!
Jag har laddat ipoden med en hel drös nya ljudböcker! Jag tycker att bÄde höst- och vinterpromenader blir sÄ mycket roligare om man har en bra bok att lyssna pÄ.
Det blev blandad kompott:
Jo NesbÞs första bok Fladdermusmannen. KÀnns verkligen pÄ tiden att jag bekantar mig med hans författarskap!
Katarina Mazettis Blandat blod Àr en historisk roman. Egentligen Àr det inte min typ av bok, men jag brukar ju gilla Mazettis böcker sÄ jag ger den en chans.
Min generella uppfattning Àr att Alexander Maccall Smiths böcker Àr alldeles för pysmysiga. Men det kan ju passa nu i höstmörkret och  eftersom jag bara lÀst Damernas detektivbyrÄ tÀnkte jag försöka med en till av hans böcker. Det blir Livet pÄ  Scotland Street 44 som ska handla om mÀnniskorna som bor pÄ just denna adress.
Det stora huset Àr Nicole Krauss senaste bok.  I centrum av historien stÄr ett skrivbord och boken följer detta skrivbord och dess olika Àgare. Jag gillar konceptet men har en kÀnsla av att den kan bli nÄgot rörig som ljudbok och kanske passar bÀttre att ta till sig som bok. Men det ÄterstÄr att se. I vilket fall ser jag vÀldigt mycket fram emot att lyssna pÄ den.
Sist men inte minst tÀnkte jag lyssna pÄ nÄgra deckare avSjöwall- Wahlöö, nÀrmare bestÀmt: Roseanna, Mannen pÄ balkongen och Mannen som gick upp i rök.
