Jag har varit på finpromenad vid havet i skogen.

träffat en ko

och avslutat promenaden med en fika. Sen började jag läsa Murakamis Sputnikälskling.

Sedan jag läste ut Slutet på Mr Y har det känts lite tomt. Ingen läsupplevelse har riktigt kunnat mäta sig med den. Så  nu sätter jag min tilltro till Murakami, hans böcker har jag aldrig blivit besviken på.

När jag läste baksidetexten på Sputnikälskling fanns där några ord som direkt fångade min uppmärksamhet: ett telefonsamtal, en grekisk ö, försvunnit spårlöst, fallit ner i en brunn och en annan dimension. Alla dessa ord hade en stor betydelse för handlingen i Fågeln som vrider upp världen.  Min farhåga var att Sputnikälskling skulle bli en blek kopia av Fågeln som vrider upp världen. Efter att ha läst en fjärde del av boken har detta ännu inte inträffat och jag hoppas att det inte gör det längre fram heller…

…var i Jardim da Estrela. Vi hittade parken av en slump när vi var sådär trötta i benen att man helst inte vill gå en meter till.

I parken fanns ett runt café med uteservering, bästa platsen för trötta fötter och fina lässtunder.

Boken jag läste var Mitt himmelska gosedjur av Katarina Mazetti.

Boken kretsar kring ett gäng väldigt olika människor som träffas på en kursgård ute i skogen för att under några veckor en regnig höst diskutera existentiella frågor tillsammans. Berättarperspektivet skiftar mellan journalisten Wera som är på kursgården under cover för att skriva en reportageserie om kursen och Madeleine som valt att delta i kursen för att hitta sig själv och komma över en stor sorg.

Vissa delar av boken är helt ok och underhållande men som helhet håller den inte. Speciellt inte framåt slutet då den börjar halta ordentligt. I mitt tycke håller denna bok inte alls samma klass som Grabben i graven bredvid, Familjegraven, Tarzans tårar och Mitt liv som pingvin.

Men under lässtunden i Jardim da Estrela hade boken fortfarande potential och gav mig en riktigt fin lässtund.