Vi ses på Place de la Sorbonne

Jag pausar både Kennedys och Ellens öden och ger mig i kast med en liten bok med vacker omslag  Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Levy.

En sorgsen bok på 172 sidor om en relation mellan mor och dotter som är allt annat en trygg och harmonisk. Den kantas av svek, uppbrott och försoning. Jag hade nog inte förväntat mig att det skulle vara så sorglig som den var. Samtidigt är det en historia som visar på relationers komplexitet att de trots svek och besvikelser ofta lever ett hopp och en del fina minnen.

Så här i backspegeln känns det inte riktigt som rätt bok att läsa så här i julveckan, men trots allt är den läsvärd.

 

På mitt nattduksbord

Nu har vi flyttat in och på mitt nattduksbord har jag samlat en hög böcker som jag hoppas att jag snart får möjlighet att läsa:

För ett tag sedan läste jag Lila hibiskus av Chimamanda Adichie. Jag finner Adichies författarskap väldigt starkt. Hennes sätt att berätta förmedlar levande, komplexa karaktärer och miljöer där jag som läsare känner mig närvarande. Så trots att novellen inte är mitt favoritformat har jag köpt Det där som nästan kväver dig. Jag hoppas på en gripande och omskakande läsupplevelse. Dessutom är omslaget så himla fint.

Jag har inte läst något av Justine Lévy, så jag tänkte att hennes debutroman  Vi ses på Place de la Sorbonne kunde vara en bra början. Den handlar om en dotter, Louise 18 år, som sitter på ett café och väntar på sin mamma, Alice. En mamma som inte dyker upp när det är bestämt. Tiden går och Louise hinner både fika, äta lunch och gå en promenad och reflektera över sin relation till sin mamma. Vi ses på Place de la Sorbonne beskrivs som en generationsroman där fokus är uppgörelsen med en egocentrisk mamma men även en varm kärleksförklaring från en dotter.

 

Fjäril i koppel har precis som Det som nästan kväver dig ett fantastiskt omslag och är en debutroman, precis som Vi ses på Place de la Sorbonne. I Fjäril i koppel berättar Zinat Pirzadeh en historia inspirerad av sitt liv och sin uppväxt i Iran.

Jag  har aldrig läst något av Johanna Thydell men jag har läst artiklar om henne och jag tycker att hon verkar vara så himla bra och vettig. Nu har jag äntligen hennes debutroman I taket lyser stjärnorna i min ägo och jag ser fram emot att läsa den!

 

Söndagsfrukost

Söndagsfrukost och lässtund, en bra start på fjärde advent

Just nu läser jag Britt-Marie Mattssons bok Vi tolererar inga förlorare som handlar om Kennedyklanen och Karin Alfredssons bok Pojken i hiss 54 om kvinnors situation i Dubai och Pakistan. En bok där alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga.

 

Tintin

Jag har tyckt om Tintin, Milou och de anda så länge jag kan minnas. Under olika resor till Frankrike har jag köpt Tintinalbum och med jämna mellanrum har jag tagit fram och läst om dem. Så när när filmen Tintins äventyr:Enhörningens hemlighet  kom var det givet att jag skulle se den!

Tyvärr tyckte jag inte att den var så bra. Den var väldigt snyggt gjord men Tintins äventyr passar helt enkelt bättre som seriealbum. Så i fortsättningen håller jag mig till dessa.

En varghöst

Min varghöst började på bokmässan, då lyssnade jag på Rikard Wolff när han berättade om sin självbiografisk bok Rikitikitavi. Han läste även ur boken.

Jag köpte boken och fick den signerad.

Jag läste boken och lyssnade på den tillhörande skivan.

Varghösten avslutades med att jag fick biljetter till Rikard Wolffs konsert Falling in love again.

 

 

Flyttdax

Livet ställs på ända när man minst anar det. På en sekund skiljs det viktiga från det oviktiga och allt blir tydligt.

Mitt i allt ska vi flytta. Då är det skönt med lite hjälp att packa böckerna.

Mycket läst blir det inte. Men jag lyssnar på Det stora huset. Vilket språk hon har,Nicole Krauss och en förmåga att berätta.  Jag har börjat läsa Steve Jobs – en biografi av Walter Isaacson. Än så länge är jag inte speciellt imponerad. Jag blir förvånad om jag läser ut den.

Tre utlästa böcker som stannat i mitt minne och som jag funderar på är:

Niceville

PopCo

Främlingen i huset

Återkommer när flytt och annat är ordnat!

 

Ett skrivbord, en höstpromenad och att lära sig av sina misstag

Med Kärlekens historia av Nicole Krauss gjorde jag misstaget att pausa mitt i boken. Det gjorde att jag inte riktigt fick grepp om historien. Vilket var väldigt synd, min behållning av boken blev inte så stor. Det misstaget tänker jag inte begå fler gånger när det gäller Nicole Krauss böcker. Nu lyssnar jag på Krauss senaste bok Det stora huset som ljudbok. Och jag lyssnar noga och koncentrerat. Vill inte missa en enda mening.

Berättelsens nav är ett gammalt skrivbord som under sin livstid har olika ägare. Boken väver samman de olika ägarnas livshistorier. Jag är ännu i bokens början där jag fått stifta bekantskap med författaren Nadia. Under 1970-talets början träffar hon den chilenske poeten Daniel  i New York. Av honom får Nadia skrivbordet. Hon ska ta hand om det åt Daniel tills han kommer tillbaka från Chile. Vilket han aldrig gör.

Jag lyssnade på Nadias historia under en höstpromenad med min kamera och tog dessa bilder som jag tycker harmonierar med känslan av ensamhet och  känslan av att kämpa som jag tycker berättelsen om Nadia utstrålar.

 

 

 

Niceville

Nu är Niceville av Kathryn Stockett utläst och den var helt enkelt strålande! En medryckande och stämningsfull historia där jag verkligen färdades tillbaka till den amerikanska södern på 1960-talet.

Jag blir engagerad i Abileens, Minnys och Skeeters liv, jag skrattar och gråter om vartannat, känner med dem och oroar mig för dem. Jag förundras över att det verkligen har varit så. Det var inte länge sedan.

Har du inte redan läst Niceville är det hög tid, eller kanske ett bra julklappstips!

Nu har jag siktet inställt på att se filmen.

När barnet har lagt sig

När barnet har lagt sig är Michaels Nyqvists självbiografiska bok som handlar om hur  han som barn får veta att han är  adopterad och sökandet efter sina biologisk föräldrar och omformandet av sin egen identietet.

Jag lyssnade på När barnet har lagt sig som ljudbok och det är Michaels Nyqvist själv som läser sin bok vilket ger den mer djup och känsla.

En bra bok med en känsla som stannar kvar, men inte wow.

 

 

Livet på Scotland Street 44

Damernas detektivbyrå är egentligen den enda bok av Alexander McCall Smith som jag gillat. När jag försökt mig på andra böcker av honom har jag funnit dessa tråkiga, smått ytliga och utan något som helst driv i historien. Men så tänkte jag göra ett nytt försök och lånade Livet på Scotland Street 44 som ljudbok på biblioteket. Och till min stora förvåning så gillade jag den. Den kändes som en lagom novemberbok, lättsam och ganska mysig. En bra bok om man inte vill behöva fundera så mycket utan mest lyssna. Hade jag läst den som bok hade jag förmodligen tröttnat ganska fort, men som ljudbok, i kombination med en annan syssla  är den perfekt.

 Livet på Scotland Street 44 handlar helt enkelt om några av de människor som bor i huset som ligger på denna adress. Bland andra får läsaren lära känna underbarnet Bertie, 5 år, som helt plötsligt börjar revoltera mot sin mamma och hennes planer för hans liv, självupptagne Bruce som delar lägenhet med Pat, som tagit en paus från  sina universitetsstudier och är inne på sitt andra sabbatsår.

McCall Smith gör det relativt enkelt för sig då bokens röda tråd är att personerna bor i samma hus men deras liv är egentligen inte sammanvävda på något finurligt sätt. Några känner varandra, andra inte. Men har man bara inte för höga förväntningar fungerar det fint.

Trots att Livet på Scotland Street 44 visade sig vara en positiv upplevelse har jag en känsla att det kommer att dörja ett bra tag innan jag ger mig på någon annan av MacCall Smiths böcker.