I november, under en vistelse i huvudstaden började jag läsa Sista boken från Finistère av Bodil Malmsten. Men sen kom jag hem och läsningen kom av dig. Men så hittade jag boken i högen på nattduksbordet och återupptog läsningen och den är så strålande, så många klokheter.
Jag tror jag skrivet det tidigare med det tåls att skriva igen, man borde alltid ha en Bodilbok på gång.
En ledig dag tänkte jag slå två flugor i en smäll och lyssna på ljudbok och fixa frukost samtidigt. Ljudboken på agendan var Nesbøs Rödhake. Den tredje boken om Harry Hole och den bästa hittills, så spännade var den att jag tänkte att jag lika bra kunde passa på och baka scones och pressa färsk juice, så hann jag lyssna lite mer…
En perfekt kombination!
Nu i dagarna lyssnade jag klart på Huvudjägarna av Nesbø som är en fristående bok. Istället för polisen Harry Hole är det headhuntern Roger Brown som står i centrum. Roger är en av Norges bästa hedhunters och han jobbar på en exklusiv rekryteringsfirma som hittar de perfekta kandidaterna för toppjobb i det norska näringsliv.
Trots en välpolerad yttre fasad med ett prestigefyllt jobb, en vacker fru och stor villa är Rogers liv inte så bra som det verkar. För att hålla sin och fruns lyxiga livsstil flytande ägnar sig Roger åt en mindre legal verksamhet.
Det är dock inte förrän Clas Greve kommer in i Rogers liv som det går riktigt snett. Roger finner Clas Greve perfekt för ett chefsjobb som ska tillsättas och allt verkar frid och fröjd tills det sakta men säkert går upp för Roger att Clas har en helt egen agenda. En agenda som kommer att resultera i total katastrof för Roger.
Under lyssnandets gång var jag inte alls imponerad av Huvudjägarna. Tyckte inte alls att den nådde upp till böckerna om Harry Hole (speciellt Rödhake). Jag fick heller ingen bild av vart boken var på väg och den blev mer och mer osannolik för varje kapitel. Det är en spännande och blodig berättelse som målas upp i rasande fart. När boken är slut och alla bitar har fallit på plats måste jag erkänna att den är väldigt smart, hur alla pusselbitar hamnar på plats tillslut.
Det känns verkligen som en bok gjord för att omvandlas till film, vilket ju är gjort. Jag tror till och med att storyn passar bättre som film. I mars när Huvudjägarna går att hyra har jag planer på att ta reda på vilket format som passar Huvudjägarna bäst enligt mig.
Under tiden som gått har jag påbörjat några läsprojekt:
och nu har jag ännu ett läsprojekt att lägga till listan: läsa böcker som sedan blivit film. Först läsa boken och sedan se filmen för att sedan kunna jämföra.
I slutändan läser jag ju ändå det jag har lust till och det som passar för tillfället med det är inte helt fel att ha några riktlinjer!
Det ser dåligt ut på läsfronten, tiden bara rinner iväg och ingen läsro infinner sig.
När jag har möjlighet lyssnar jag på ljudböcker. Jag är inne i ett Nesbøflow, vanligtvis läser jag bara en bok av en författare och sen får det gärna gå ett bra tag innan jag ger mig på nästa bok. Oavsett hur bra jag tycker att böckerna eller författaren är. Men med herr Nesbø har jag gjort ett undantag. De senaste månaderna har jag hunnit med 3 böcker om Harry Hole och nu lyssnar jag på Huvudjägarna. Dock måste jag säga att halvägs in i boken är jag inte så imponerad av Huvudjägarna.
När det emellanåt blir tid för en vanligt bok läser jag om bästa platsen Coney Island i Dreamland Social Club av Tara Altebrando. En perfekt bok för mig som blivit så där nördigt Coneyfrälst sedan jag var där förra året.
På ipoden har jag börjat läsa Läckbergs Änglamakerskan. Än så länge fungerar den bra som underhållning men jag undrar om den håller hela vägen? Den som läser får se…
I första hand väljer jag kaffe men ibland passar helt enkelt te bättre. Speciellt nu när jag har många goda teer hemma!
Till exempel Apple Pie
En lässtund för mig blir bäst med en bra bok och något gott att dricka. Att döma av bilderna i bloggen ska det gärna vara en latte. En espresso gjord på nymalda bönor,
med skummad mjölk och kanske lite kanel
och en bok
En förträfflig kombination.
Ja tack! Och helst något varm.
Fjäril i koppel av Zinat Pirzadeh är en sådan bok som överraskar. Efter att ha lyssnat på Zinat på bokmässan var jag övertygad om att Fjäril i koppel var en bok jag ville läsa.
Men ska jag vara ärlig hade jag räknat med att det skulle vara en bra och viktigt bok, men lite av det slaget man läst förut. Om en ung kvinna som tvingas in i ett liv och ett äktenskap hon inte själv valt. Och som nu står inför ett livsavgörande val, att lämna allt det hon känner och kämpa för att skapa sig ett eget liv långt borta eller leva ett liv som tvingats på henne men på en plats hon känner. Dessa bitar finns med men dominerar inte historien. Istället ligger fokus på Shirin och hennes barndom i Iran. Det är en förtrollande berättelse som växer fram, en hel rad excentriska släktingar finns med och farmoderna och farfaderns fantastiska hus och trädgård där allt växer. Jag blir speciellt intresserad av Shirins mormor som lever ett väldigt självständigt liv och som är en oerhört bestämd kvinna. Henne hade jag velat läsa mer om.
Som barn lever Shirin både i kvinnornas och männens värld hon växlar obehindrat mellan de båda tills den dag hon betraktas som en vuxen kvinna och hennes livsutrymme beskärs.
Det är en riktigt bra bok som bjuder på både allvar och magi. Fjäril i koppel är Zinat Pirzadhes debutroman och den är inspirerad av författarens uppväxt i Iran. Det är inte utan att jag undrar vilka människor och händelse som är sanna och vilka som är skapade av fantasin!
Sist jag beställde böcker blev det inte bara Oskuldens tid utan även:
Norrtullsligan av Elin Wägner
Fallet med de försvunna böckerna av Ian Sansom
Frälst, förmögen, förskingrad: historien om Hanna Lindmark och Margaretaskolan av Ewonne Winblad
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg