Jag ska fÄnga en Àngel

Jag ska fĂ„nga en Ă€ngel av HĂ„kan Östlundh beskrivs som en spĂ€nnande och brĂ€nnande aktuell samtidsroman. Perfekt det lĂ„ter som en bok för mig, tĂ€nker jag  och börjar lyssna pĂ„ som ljudbok. Problemet Ă€r att jag aldrig fastnar, förstĂ„r varken vart den vill komma eller vad den vill sĂ€ga. NĂ€r det visar sig att inte hela boken finns pĂ„ min ipod Ă€r jag inte tillrĂ€ckligt intresserad av historien för att lösa problemet. SĂ„ jag lyssnar inte klart pĂ„ boken och jag undrar inte ens hur den kommer att sluta. Jag kan konstatera att detta inte var en bok för mig.

Men vad handlar den dÄ om?

TvÄ huvudpersoner, Paul som Àr polis och frÄnskild, Ylva som Àr förlÀggare och gift. De inleder ett förhÄllande som givetvis blir mer komplicerat Àn det var tÀnkt. Parallellt med deras relation fÄr lÀsaren följa Ylvas liv som förlÀggare och ett fall som Paul jobbar med. En oengagerad redogörelse,dÄ det  tyvÀrr Àr sÄ jag upplever boken.

Kanske ska jag ge Östlundh en chans till, lĂ€sa hans serie om kriminalpolisen Fredrik Boman?

En sagovÀrld i verkligheten

Under helgen i Köpenhamn besökte vi ett halloweenklÀtt Tivoli. Vi kom dit sent pÄ fredagskvÀllen, nÀr de flesta hade hunnit gÄ hem. StÀmningen var magisk.

 

 

 

 

 

 

 

 

Som att besöka en sagovÀrld. Fast pÄ riktigt.

 

FrÄn Nigeria till USA

I helgen har jag varit pÄ hemmaplan i verkliga livet. I litteraturens vÀrld har jag dÀremot rest en hel del. Till Kambilis Nigeria och klanen Kennedys USA.

Lila Hibiskus, som Àr Chimamanda Ngozi Adichie debutroman handlar om tonÄrsflickan Kambili och hennes familj. FrÀmst faderns förvrÀngda uppfattningar kring ont och gott och hur hans jÀrnhand styr familjen pÄ ett riktigt obehagligt sÀtt. Precis som En halv gul sol hamnar jag mitt i Nigeria och fÄr en stark kÀnsla för landet. KaraktÀrerna blir sÄ verkliga, som om deras liv pÄgÄr pÄ riktigt, parallellt med mitt.

Vi tolererar inga förlorare Ă€r Britt-Marie Mattssons bok om familjen Kennedy. En ambitiös bok pĂ„ runt 600 sidor som tar sin början pĂ„ början av 1920-talet och följer familjen fram till 2010-talet.  Personerna har sina riktiga namn och de flesta hĂ€ndelser som skildras har skett i verkligheten Boken Ă€r skriven i romanform för att levandegöra hĂ€ndelserna och skapa större frihet i berĂ€ttandet, vilket jag gillar!  Jag finner klanen Kennedy och deras öden  fascinerande och har sett fram emot att lĂ€sa boken.  I skrivande stund har jag lĂ€st ganska exakt 100 sidor och mest fĂ„tt följa Joe och Roses liv tillsammans.  BerĂ€ttelsen har fĂ€ngslat mig och jag ser fram emot att lĂ€sa vidare. Än sĂ„ lĂ€nge kĂ€nner jag dock inte att skildringarna av karaktĂ€rerna Ă€r sĂ„ starka eller övertygande att de har antagit formen av verkliga personer. DĂ„ kĂ€nns Kambili och hennes familj mer som verkliga mĂ€nniskor och kött och blod. Intressant dĂ„ dessa karaktĂ€rer faktiskt Ă€r fiktiva, pĂ„ riktigt.

Skickar vidare

Av Madeleines bokhörna  fick jag en award, tack!

 

Awarden ger jag vidare till:

TvÄ trÀd i en bok skog
Emmas bokhylla
PÄhittade nöjen
En bok om dagen
Boktokig
Med awarden följde dessa fem punkter:

  1. Klistra in awarden pÄ din blogg.
  2. Tacka personerna som gav er awarden och lÀnka till bloggarna.
  3. VĂ€lj ut fem personer som du vill ge awarden till
  4. Lita pÄ att dina följare sprider kÀrleken till andra bloggare.
  5. Och det viktigaste: Ha roligt och stötta varandra!

En bok om mina berÀttelser

Jag tycker om att lÀsa pÄ olika sÀtt. Ibland helt okritiskt bara ta in historien precis som den Àr.  Ibland tycker jag om att gÄ bakom kulisserna och fundera kring hantverket bakom berÀttelsen. Hur ser strukturen ut? Fungerar den och i sÄ fall varför eller varför inte?  Vilka Àr berÀttelsens starka och svaga sidor? Vad Àr det som gör att jag fÄngas eller förblir oberörd?  Jag gillar ocksÄ av att skriva. NÀr dessa tvÄ intressen kombineras fÄ man svaret pÄ varför jag gillar handböcker om skrivande. De skrivarhandböcker som ger mig nÄgot Àr de som lyckas förmedla inspiration och skrivarlust. Det gör Susanne Holmgrens bok Dina ord, dina berÀttelser.

 

Boken Àr uppdelad efter skrivandets olika bestÄndsdelar sÄ som dialog, miljöbeskrivningar, berÀttelsens form och skrivhinder. Den ger tips och rÄd utan pekpinnar kring hur man kommer igÄng, bygger upp karaktÀrer och skapar en dialog. Dessa kapitel Àr bra och givande, strukturerade och tydliga i sin utformning. Mepersonligen gillar jag mest de kapitel som frÀmst reflekterar kring skrivarglÀdje (ett tema som genomsyrar hela boken), hur man kommer vidare med sitt skrivande och vÀgar att reflektera kring sina texter.

Jag har inte lÀst boken frÄn pÀrm till pÀrm utan har valt att hoppa fram och tillbaka i boken och lÀsa just de avsnitt som passat mig bÀst för tillfÀllet. Nu har jag lÀst det mesta i boken men jag har den fortfarande framme dÄ det Àr en bok som jag tycker om att Äterkomma till dÄ och dÄ. Ett  vÀldigt gott betyg för Dina ord, dina berÀttelser!

 

 

En söndagsfika i Köpenhamn

Nyhavn Àr en strÄlande plats, speciellt en solig söndags eftermiddag i oktober.

Vi slog oss ner pÄ en uteservering

med bÄde filtar och infravÀrme

 

och bestÀllde in kaffe.

Det blev en lÀsstund i solen och jag lÀste PopCo. Jag börjar nÀrma mig slutet vilket kÀnns bÄde bra och dÄligt. Bra för att jag har lÀst boken ganska lÀnge och för att jag Àr nyfiken pÄ hur det ska gÄ. DÄligt för att PopCo, precis som Slutet pÄ Mr Y Àr en annorlunda och  fantastisk berÀttelse och nÀr den Àr slut kommer jag sakna boken och ingen fortsÀttning finns. En liten tröst Àr att Scarlett Thomas har skrivit fler böcker.

En resa & sÄ hemma igen

Jag har varit pÄ en liten resa. Inte runt jorden, men vÀl i ett höstsoligt Köpenhamn. Bott pÄ Baliinspirerat hotell och Àtit hotellfrukost pÄ Tunisiseninspirerat porslin. Fikat i solen, gÄtt pÄ lÄngpromenader och upptÀckt nya delar av staden. Pratat minnen och planerat bra saker inför framtiden. Och Àntligen hunnit med lÄnga lÀsstunder. Nu kÀnns det fint att vara hemma igen.

 

Bagerifrukost, författar-Berlin, fransk författarina & en höstpromenad

En ledig dag började vi morgonen med att gÄ till bÀsta bageriet för att Àta frukost.

Jag hade med senaste numret av VilÀser och fick en himla lust att Äka till Berlin.

 

En höstpromenad i strÄlande solsken och lÀspaus pÄ en bÀnk

och jag fortsatte med VilÀser. Nu om den franska författarinnan Marie NDiaye.

Nu har jag lagt till Ànnu en författare till min att lÀsa-lista. Sammanfattningsvis en strÄlande start pÄ en ledig dag.