Min februari, ur ett bokperspektiv, bestod till största del av ond bråd död. Jag läste mest deckare och bekantade mig med för mig nya författare som Sofie Sarenbrant, Kristina Appelqvist och Paula Hawkins. Jag läste även två böcker av Agatha Christie. En bra läsmånad måste jag säga.

Februari var också månaden som jag köpte väldigt många deckare på loppis! Jag började samla på några olika deckarserier, Mons Kallentoft, Jussi Adler-Olsen, Sofie Sarenbrant, Ninni Schulman och Agatha Christie. Himla roligt att leta efter specifika böcker, ett detektivarbetet nästan lika roligt som själva läsandet!

Kvinnan på tåget, denna extrem-hypade bok skriven av Paula Hawkins snubblade jag över i en secondhandbutik när jag egentligen letade efter Agatha Christie-böcker till min samling. Väldigt glad blev jag och nyfiken på denna bok var jag så jag började läsa nästan omgående. Läste intensivt och snabbt. En spännande och klaustrofobisk läsupplevelse. Helt klart läsvärd men den levde inte upp till den extrema hype som omgett boken.

Jag avslutade februari med boken Vi var skapta för lycka skriven av den franska författaren Véronique Olmi och utgiven på förlaget Sekwa. En värdig bok att avsluta månaden med.

Vackraste omslaget. En lågmäld, fin och tragisk historia. Typisk fransk skulle jag säga att denna berättelse är. Finaste miljöerna, skådeplats är Paris och närmare bestämt Montmartre. Jag tycker som mycket om Montmartre har varit där en del och finner dess mix av pittoresk turistfälla och en vacker egen plats,en stad i staden, förtrollande. Boken besitter en mörk underton som färgar hela historien som kretsar kring pianostämmaren Suzanne (ett strålande yrke) och Serge rik mäklare. Båda är i sextioårsåldern och de lever extremt olika liv. Suzanne lever ett anspråkslöst liv med sin make och hennes yrke är en stor del av hennes identitet. Hon kommer till Serges fina hus i Montmartre, där han bor med sin unga fru och två barn, för att stämma deras piano.
Suzanne och Segre finner varandra och inleder en relation som gör att det förflutna kommer upp till ytan.

Det är en vacker och läsvärd bok. En av dess främsta behållningar är miljöbeskrivningar kring Montmartre. Det är en bok som är lättläst och som jag tror att man med fördel läser i ett svep, under t ex en regnig och mulen dag i mars. Det skulle passa bokens stämning väl.

Min största invändning mot boken är att Serge står i fokus så oerhört mycket i förhållande till Suzanne. Hans känslor och förflutna får en central och avgörande roll för berättelsens riktning och den är inte ointressant, tvärtom. Men det är något som fattas berättelsen och det är mer av Suzanne.  Under läsandets gång väntar jag på och önskar mer fokus på Susanne, hennes tankar, liv och förflutna. Detta, delvis uteblivna perspektiv, drar ner helhetsintrycket av boken.

Ett stort plus med boken som inte handlar om det skrivna ordet utan dessa estetiska utformning är dess fina omslag och det strålande formatet danskt band som höjer läsupplevelsen och blir ett fint inslag i bokhyllan! Jag tycket det är så fint att Sekwa ger ut sina böcker i detta format och med stort fokus på vackra omslag!