så skulle jag vilja beskriva boken Hungerspelen skriven av Suzanne Collins.

Hungerspelen av Suzanne Collins handlar om tjejen Katniss som är 14 år. Den utspelar sig i framtiden i ett land som tidigare var Nordamerika. Denna plats har utsatts för en mängd naturkatastrofer och krig vilket resulterat i att endast huvudstaden, Panem, blev kvar. Runt staden finns 13 distrikt som lyder under Panem. I de mörka tiderna gjorde distrikten uppror mot huvudstaden. 12 distrikt besegrades och det 13e utplånades. Det var efter dessa uppror som huvudstaden instiftade hungerspelen som ett sätt att visa sin makt över distrikten. Reglerna är enkla: som straff för upproret måste varje distrikt tillhandahålla en pojke och en flicka som ska delta i spelen. Under några veckor stängs ungdomarna in på en utomhusarena där de ska kämpa mot varandra. Allt direktsänds och den sista överlevande vinner. Det blir det Katniss och hennes skolkamrat Peeta som ska delta i spelen. Boken följer Katniss och de andra deltagarna före och under spelen.

Under 2011 blir Hungerspelen film och jag ska verkligen se den. Jag kan tänka mig att historien verkligen har potential att lyckas som film. Den är väldigt filmiskt skriven och under läsandets gång är det lätt att se handlingen framför sig som olika filmsekvenser.

Hungerspelen är den första boken i en triologi, där de andra två heter Fatta Eld och Revolt. Jag funderar starkt på att önska mig Fatta Eld i julklapp.

Jag har väntat så väldigt länge på Louise Boije av Gennäs nya bok Högre än alla himlar. Men sen när den väl kom hade intresset sjunkit och istället ersatts av en tanke att boken kanske inte når upp till mina förväntningar. Det var ganska många år sedan jag läste hennes tidigare böcker och blev stormförtjust. Men nu har jag i alla fall bestämt mig för att lyssna på Högre än alla himlar som ljudbok.

Vanligtvis lyssnar jag på en ljudbok i taget (till skillnad från böcker som jag kan ha ett antal på gång samtidigt) men nu funderar jag på att bryta trenden och lyssna på Sommardöden och Högre än alla himlar parallellt.

Jag har aldrig läst något av Unni Drougge. Det har helt enkelt inte blivit av. Men efter att ha läst en artikel om henne, Maria Sveland och Katarina Wennstam i förra numret av VIlläser tänkte jag att det var dags. Sagt och gjort igår lånade jag hem Boven i mitt drama kallas kärlek och jag började läsa på en gång. Boken handlar om Unni som efter en uppslitande skilsmässa lever ensam med sina 5 barn. Men så kommer Niclas  in i hennes liv. Men deras förhållande utvecklas i helt fel riktning där misshandel och svartsjuka styr relationen. Det känns som en både viktigt och skrämmande bok.

Nu planerar jag att göra kaffe och ta en liten lässtund. Jag återkommer med tankar om boken då fler sidor är lästa.