VÀskorna Àr packade och stÄr redo i hallen, om nÄgra timmar bÀr det av mot SÀlen och en dryg veckas semester! Men istÀllet för att fixa iordning det sist fastnade jag hÀr:
pÄ golvet framför bokhyllan. Djupt fokuserad angÄende vilka böcker som ska fÄ följa med pÄ semestern. Egentligen Àr detta nÄgot jag inte behöver fundera pÄ. Jag har sedan lÀnge bestÀmt att jag ska lÀsa Shantaram i SÀlen. Eftersom det Àr en bok pÄ ungeför 900 sidor och det inte Àr en lÀssemester utan en skidsemester borde det rÀcka med denna bok, eller hur?
Men det ska inte vara lÀtt. TÀnk om jag inte gillar den, trots alla lovord det fÄtt eller att jag helt enkelt inte har lust att lÀsa just den. DÄ sitter jag pÄ pottkanten om jag inte tagit med nÄgon annan bok. För att slippa hamna pÄ pottkanten packar jag ner nÄgra extra böcker. Det blev:
Författarens dilemma Àr hur man uppnÄr en balans mellan det ovanliga och det vanliga. Att Ä ena sidan skapa intresse, Ä andra sidan skapa verklighet.
Thomas Hardy
Â
Â
Att lĂ€sa en bok Ă€r som att skriva om den för sig sjĂ€lv… I allt du lĂ€ser lĂ€gger du till alla dina erfarenheter av vĂ€rlden. Du tar med din egen historia och lĂ€ser boken pĂ„ dina egna villkor.
Jag ser fram emot att lÀsa Allt. De fina citaten frÄn recensionerna pÄ bokens fram och baksida gör mig nyfiken.
Jag börjar lÀsa och tycker mest att det Àr lösryckta tankar kring allt och inget. Jag blir imponerad av hennes kraft att mixa, listor, dialog, smÄ och stora tankar, ja i stort sett allt. Problemet Àr att jag upplever texten som ofokuserad och osammanhÀngande. Vad Àr syftet? Det Àr texter som hade passat bÀttre i bloggform Àn i bokform. En hel bok pÄ över 600 sidor blir helt enkelt för mycket.
Jag lĂ€gger ifrĂ„n mig boken och bestĂ€mmer mig för att googla Martina Lowden. Vem Ă€r denna mĂ€nniska? Jag lĂ€ser nĂ„gra intervjuer med henne och blir inte klokare för det. IstĂ€llet gĂ„r mina tankar till sagan om âKejsarens nya klĂ€derâ. Det Ă€r bara de bildade som kan se det vackra tyg hans nya klĂ€der Ă€r gjorda av. Alla beundrar för ingen vill visa sig obildad.
Jag lĂ„ter en vĂ€n lĂ€sa lite ur boken och kommer tillbaka med kommentaren, âDet kĂ€nns som att Martina har lĂ€rt sig en massa fina ord nyligen och hon vill anvĂ€nda alla pĂ„ en och samma gĂ„ngâ. Jag kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med.
Det kĂ€nns som en bok som antingen gĂ„r rakt in i hjĂ€rtat eller som man inte fĂ„r nĂ„gon kĂ€nsla alls för. För mig Ă€r det en bok som jag varken förstĂ„r mig pĂ„ eller fattar tycke för. Jag gillar konceptet att blanda olika typer av texter men i det lĂ„nga loppet fungerar det inte. Ăven om vissa avsnitt Ă€r klockrena t ex dialogen mellan Martina och hennes mormor pĂ„ sidan 24. Jag funderar pĂ„ om detta inte Ă€r en bok som i vĂ€ldigt hög grad Ă€r beroende av lĂ€sarens humör. Om den lĂ€ses vid helt rĂ€tt humör upplevs den som fantastik och tvĂ€rtom.
Titeln Àr dock passande och representerar bÄde bokens styrka och svaghet.
Big City Love av Laleh                                                  Â
Along the big city walls
I walked for a while
looking for that face
I always recognise
hello hello
itâs been a while
ages ago
but your voice still feels
this it what they call
big city love
just play it by heart
âcause I believe in true love
this is what they call big city love
play it by heart
though itâs a sad sad call
this it what they call
big city love
âcause I believe in true love
thereâs no where to fall
along the city walls
along the city walls
…
And all the letters that you wrote
I want them all gone
I send them back to you
with a red heart on them
and in my memories Iâll try
erasing you for good
and all the hopes I had
projected on you
was looking for
was looking for
a place to hide away to hide away
instead I lost instead I lost the
heart I gave away
oh we sang those songs
sang those songs
you comfort me you comfort me
and now and now
letâs call it destiny
This is what they call
big city love
play it by heart
cause I believe in true love
this is what they call
big city love
play it by heart
though its a sad sad call
This is what they call
big city love
play it by heart
because I believe in true love
(Repeat)
Thereâs no where to fall
along the city walls.
Â
Â
November av Laleh
Well you know me
I've never been afraid
I always jump into it
With my whole heart and no shame
And the thoughts that I'm left with
Is making such a mess
There's nothing more confusing than the loss
You've caused yourself
And, all in all
I feel you're like me and
We're the trees still green in november
And I know I can't remember summer being so gone
And I will play along
But it feels, It feels so much
That we don't know what we're doing
And I never knew, never thought
They could play along, honey
But they don't know what they're doing
And I know I won't admit it
And I don't want to say it
But I still look for you in the park
On my way home each day
And no, I won't admit it
Not even to my friends
They think I'm doing well
And I even lie to myself
How long can you keep a secret from yourself
Like that storm that blew me back two years
To that first step I took away from you
And the hope that you left
It's hidden in my room and I'm a strong woman
But sometimes I'm weak for you
And on and on, I close my eyes and
I'm still there, I'm still there
We're the trees still green in november
And I know I can't remember summer being so gone
And I will play along
And it feels so much
That we don't know what we're doing
Oh, I never knew, never thought
They could play along, honey
But they don't know what they're doing
I close my eyes and I'm still there and
We're the trees still green in november
And I know I can't remember summer being so gone
And I will play along
And it still feels so much
That we don't know what we're doing
And I never knew, never thought
They could play along, honey
But they don't know what they're doing
And could play along, honey
But they don't know what they're doing
Call on me
You don't have to worry
If you're alone tonight
You don't have to worry
Someone's on your side
You don't have to worry
Someone in you're life
is waiting all alone
At home for you
At home for you tonight
And if you ever, ever change your mind
Call on me, call on me
And if you ever, ever change your mind
Call on me, call on me
You don't have to worry
The past is just a time
It's gone away, not here, no, no
You don't have to worry
There's a brigher light
Above us, beneath us, around us
You don't have to worry
Someone in your life
is waiting all alone
At home for you
At home for you tonight
And if you ever, ever change your mind
Call on me, call on me
And if you ever, ever change your mind
Call on me, call on me
If you promise me, I'll promise you that I'll be there Until we
both know our hearts Until we know how to share ...
And if you ever, ever change your mind
Call on me, call on me
“Laleh, vi alskar daj!!!!! skriker en kille frĂ„n publiken pĂ„ bredaste skĂ„nska. Det blir upptakten till en koncert pĂ„ nĂ€stan 2 timmar. Det kĂ€nns inte alls sĂ„ lĂ€nge, snarare som 20 minuter. Det Ă€r som om jag förlorar greppet om tiden.
Hon Àr underbar, begÄvad och ger ifrÄn sig en sÄdan glÀdje att det Àr en omöjlighet att inte ryckas med. Jag har tur, hon spelar mina favorit lÄtar. Magiskt. För andra gÄngen i mitt liv vÄgade jag be om en autograf. SÄ nu sitter hennes ord pÄ en poster pÄ min dörr : )
Â
Det Ă€r beundransvĂ€rt hur hon kan fĂ„ ihop bĂ„de text & musik sĂ„ at det passar. Att kunna berĂ€tta en historia, förmedla nĂ„got med sĂ„ fĂ„ ord som en lĂ„t faktiskt innehĂ„ller. Inspirerande , sjĂ€lv har jag fullt upp med att fĂ„ ihop texter…
Â
Den första autografen jag vĂ„gade be om var Carl-Einar HĂ€ckners… Den postern har nu Ă„kt ned ett snĂ€pp pĂ„ dörren för att ge plats Ă„t Laleh. FörlĂ„t Carl-Einar!
Jag har fÄtt ett nytt intresse! Scrapbooking, genom inspiration frÄn tjejerna pÄ jobbet och en scrapbookingkvÀll som som Àven bjöd pÄ vin och pizza Àr jag helt biten! Det Àr ett kul sÀtt att göra nÄgot fint med en del av bilderna jag tar. Att sitta och fixa helt förbehÄllningslöst fÄr kreativiteten att flöda! För inspiration angÄende scrapbooking, kolla in bloggen: http://swescrapbook.blogg.se/ !
