…är något som jag lagt märker till två gånger under detta nya år. För det första, efter att ha börjat läsa Livets aviga och räta fick jag en väldig lust att börja virka igen. Vilket jag nu har gjort!

En bra början...

 Än så länge ser det kanske inte så mycket ut för världen, men tanken är att det ska bli antingen en halsduk eller en del av en plädom jag kommer så långt. Jag tänker, sikta mot stjärnorna så når du trädtopparna, så vad det egentligen blir i slutändan åteståratt se… Det är ju faktiktinte bara målet som räknas utan vägen dit är ju minst lika viktig. För mig fungerar virkningensom ett bra sätt att koppla av och bara ta det lungt. Jag vikar gärna medan jag lyssnar på en ljudbok.

Även Saga  har visat ett visst intresse för min nya hobby (kul att vi kan dela detta intresse! ) speciellt intresserad är hon av garnet som rör sig, någon måste ju fånga det…

 

 

 

Saga och garnet

Fångat!

För det andra fick lyssnandet på ljudboken En ovanligt torr sommar mig att äntligen beställa tid och komma iväg till tandläkare. I boken pratade huvudperosnerna nämligen om ett liks tänder och att dessa nog inte skötts så bra under personens levnadstid. Att många personer som inte hade tillgång till tandvård under kriget fick dra ut alla sina tänder i tidiga år och sedan ha löständer resten av livet. Det var droppen, väl hemma från min promenad ringde jag och bokade en tandläkartid.

Jag tycker alltid det är lika läskigt att gå till tandläkaren. Varje gång är jag rädd att de ska tala om för mig att jag har hål och andra hemskheter. Men det gick bra! Och nu har jag (som alltid efter ett tandläkarbesök) lovat mig själv, dyrt och heligt, att jag ska använda tandtråd varje dag, inte småäta och endast dricka vatten mellan måltiderna…..wish me luck!