I Voltaires roman Candide frĂ„n 1759 uttalar huvudpersonen Candide den kĂ€nda repliken “Det Ă€r vĂ€l talat, men lĂ„t oss nu odla vĂ„r trĂ€dgĂ„rd”. Och jag kan inte annat Ă€n att hĂ„lla med. Det Ă€r nĂ„got visst med att ta sig an en trĂ€dgĂ„rd eller vĂ€xter, att planeter frön, hĂ„lla dem vid liv och förhoppningsvis kunna skörda frukterna av allt nedlagt arbete.
Skörden av fixandet med vÀxterna blev en smoothie med bland annat egenodlad citronmeliss och mynta. Lyckat!
I Istanbul finns en fin liten bokhandel döpte efter en fiktiv herre, Robinson Crusoe. Inredd i tvÄ plan med böcker frÄn golv till tak och med mÄnga böcker pÄ engelska. Det blev ett besök men inget handlat. Fler bra bokhandlar runt om i Europa hittas via hemsidan www.bookstoreguide.org
Boken Bonjour tristesse skriven av Françoise Sagan blev en av de mest omtalade böckerna nÀr den kom ut. à ret var 1954 och Sagan var bara 18 Är. En hel bokvÀrld hÀpnade över hur mycket denna 18-Äriga kvinna visste om livet, ledan, kÀrleken och döden.
Boken utspelar sig under en sommar pÄ franska Rivieran dÀr sjuttonÄriga Cécile, hennes far den livsnjutande Raymond och hans flickvÀn bor i en hyrd villa. Det tillbringar tiden vid havet och dagarna flyter fram i en behagligt takt tills den dag en vÀn till familjen kommer pÄ besök. Helt plötsligt hotas den avslappnade livsstilen och Cécile sÀtter en elak plan i verket, dÀr hon intrigerar och regisserar mÀnniskorna kring henne, för att kunna bevara livet precis som hon vill ha det.
SprÄket Àr förvÄnansvÀrt exakt och trots att boken Àr ganska tunn Àr det inget som saknas. Historien Àr lÀtt att följa och miljöerna mÄlas upp med bara nÄgra fÄ meningar, ÀndÄ kan jag se dem framför mig.
Jag tyckte det var en helt ok bok. VÀldigt roligt att ha lÀst den dÄ den Àr sÄ vÀldigt omtalad. Jag kan förstÄ att den skapade mycket uppmÀrksamhet nÀr den kom ut, speciellt med tanke pÄ Sagans unga Älder.
Inte nog med att sprÄvagnssystemet i Istanbul var vÀldigt smidig, pÄ en station hade de Àven utmÀrkta bokbÀnkar:
Under varma dagar eller under en filt nÀr vÀdret inte Àr lika varmt sitter jag pÄ min favoritplats och lÀser, gÀrna med min nya favoritdryck islatte!
För nÀrvande kÀmpar jag vidare med tegelstenen NÀr ingen ser och sÄ har jag börjat pÄ Ernestams Busters öron och jag tror inte att jag kommer bli besviken. Det har jag aldrig blivit pÄ Ernestam.  Busters öron köpte jag förresten hÀr.
NÄgot  jag tyckte vÀldigt mycket om i Istanbul var tekulturen och hur teet pÄ de flesta stÀllen serverades i smÄ timglasformade glas med eller utan mönster. I Bastarden frÄn Istanbul Äterkommer dessa typiskt turkiska teglas vid flera tillfÀllen:
“Medan hon satt dĂ€r och pratade med honom lĂ€t hon blicken vandra lite förstrött över hyllorna och plötsligt stannade den pĂ„ en teservis i glad. SĂ„dana hĂ€r serviser tillhörde det som hon inte kunde lĂ„ta bli att köpa – teglas med förgyllda stjĂ€rnor pĂ„, tunna, fina skedar och spröda tefat med förgyllda band runt den tjockaste delen. Vid det hĂ€r hĂ€r laget hade det sĂ€kert ett trettiotal serviser i den hĂ€r stilen hemma och allihop hade hon köpt. Men eftersom de gick sönder sĂ„ lĂ€tt kunde hon lika gĂ€rna köpa en till” (kap. 1)
Resten av mÀnskligheten hamnar i tvÄ grupper: de vegeterande som tycker allt Àr bra och sÄ teglasen som inte Àr starka nog att gÄ emot, trots att de inte tycker att allt Àr bra. Det Àr den sistnÀmnda gruppen som Àr den vÀrsta. (kap 11)
Jag köpte med nĂ„gra glas hem och te, som egentligen inte Ă€r riktigt te utan snarare nĂ„gon form av dryck full av socker…men burkarna Ă€r fina!
Jag fick upp ögonen för Bastarden frÄn Istanbul skriven av Elif Shafak nÀr jag innan resan till Istanbul letade efter böcker som utspelade sig dÀr. Det var tur, annars hade jag  gÄtt miste om en riktigt lÀsvÀrd bok och ett författarskap vÀrt att utforska vidare.
Det vilar en förbannelse över Asya Kazanc familj. Alla mÀn dör i förtid. Det har resulterat i en familj full av fÀrgstarka och delvis excentriska kvinnor. Aysa bor tillsammans med sin mamma Zeliha, sina mostrar och sin mormor i en stor vÄning i Istanbul. Hon Àr det yngsta och mest upproriska av kvinnorna i familjen, hon Àr stark och gÄr sin egen vÀg, personlighetsdrag  hon har fÄtt av sina mamma som 19 Är gammal bestÀmde sig för att behÄlla barnet hon blivit gravid utan att fadern lÀngre fanns i bilden.
Det finns en man i familjen Kazanc som fortfarande lever. Det Àr Zelihas broder Mustafa, för att undkomma sitt familjeöde flyttade han till USA dÀr han efter studierna gifte sig med Rose och blev styvfar till Roses dotter Armanoush.
Armanoushs biologiska pappa Àr armenier och Armanoush funderar mycket pÄ sitt ursprung.  Utan att berÀtta det för nÄgon tar hon kontakt med Mustafas familj och Äker till Istanbul för att söka sina rötter. Genom Aysas och Armanoushs möte och vÀxande vÀnskap kommer flera  familjehemligheter upp till ytan. Genom historiens olika karaktÀrer behandlas Turkiets nutid och dess historia. Eftersom det sker just genom enskilda personers öde och liv kÀnns det nÀra och blir engagerande.
Bastarden frÄn Istanbul  Àr bÄde  intressant och engagerande, dessutom lyfter  Elif Shafak  problematiska delar ur Turkiets historia vilket gett min kunskap om den turkiska historien nÄgra fler bitar.
Det Àr en livfull och spretig historia med mÄnga fÀrgstarka karaktÀrer. Ibland har jag lite svÄrt att hÄlla isÀr dem. Jag tycker Àven att  portrÀtten av de olika karaktÀrerna blir nÄgot schablonartade dÄ det inte verkar finnas tid att fördjupa sig i deras öden. Ett exempel Àr Aysas mamma Zeliha, det Àr henne som boken börjar med. NÀr hon som 19-Äring Àr pÄ vÀg till en klinik för att gör abort. I denna första del av boken stÄr hon i centrum för att sedan förpassas till en mer tillbakadragen om Àn viktig roll. Det Àr synd, jag hade gÀrna velat veta mer om henne.
PÄ det stora hela tycker jag detta Àr en riktigt bra bok. Miljöskildringarna Àr strÄlande. MÄnga gÄnger beskrivs staden Istanbul, dess karaktÀr och egensinnighet vilket blir extra roligt dÄ jag kan tillfoga min egen bild av staden till historiens. Jag inser ocksÄ att jag bara skapat pÄ Istanbuls yta och att dÀr finns oÀndligt mycket mer att utforska.
NÀr jag lÀste Bastarden frÄn Istanbul blev jag nyfiken pÄ personen bakom berÀttelsen. Hon heter Elif Shafak (född 1971) Àr en av Turikets mest lÀsta kvinnliga författare.  Bastarden frÄn Istanbul Àr den enda av hennes böcker som hittills översatts till svenska men det finns sex böcker till av henne att lÀsa pÄ engelska. PÄ ted talks hittade jag ett föredrag dÀr hon berÀttar som sitt författarskap. VÀl vÀrt att lyssna pÄ!
Vissa fredagar Àr mer efterlÀngtade Àn andra. Denna fredag Àr en sÄdan av den enkla anledningen att jag behöver en paus,bara ta det lugnt, lÀsa och ordna med mina vÀxter. PÄ helgens lÀsrepertoar stÄr tvÄ lÄnade böcker:
Av mamma har jag lÄnat Bittrare Àn döden av syskonen Camilla Grebe och à sa TrÀff som Àr andra boken om terapeuten Siri och hennes kollegor. Jag tyckte att första boken NÄgon sorts frid var riktigt bra sÄ jag hoppas att denna bok bli helgens strÀcklÀsare.
Av en kollega har jag fÄtt lÄna trÀdgÄrdsboken Tasha Tudors trÀdgÄrd. En jÀttemysig bok som under ett Är i ord och bild följer Tasha Tudors trÀdgÄrd och hennes arbete med vÀxterna. En riktigt avkopplande & harmonisk bok.
Trevlig helg!
Just nu gÄr det trögt med lÀsandet av 1Q84 Andra boken av Murakami. Lite mer Àn halvvÀgs in i boken Àr jag smÄtt besviken, gillar inte gillar den riktning en del av historien har tagit. I andra avseende stÄr histoiren mest och stampar tycker jag.
Annat var det en solig dag för nÄgon vecka sedan dÄ jag lÀste 1Q84 Andra boken pÄ en solig uteservering och fortfarande tyckte att boken levde upp till mina förvÀntningar.
Jag hoppas att det vĂ€nder igen. Det vore en besvikelse om trilogin inte hĂ„ller mĂ„ttet…
