Förlaget Sekwa, har en förmåga att finna pärlor i den franska litteraturen.  Denna gång boken Den sommaren av Véronique Olmi. Olmi som även författat Vi var skapta för lycka som utspelar sig på Montmartre och som jag fann både vacker och läsvärd. Och med En sommar levererar Olmi igen.

I Den sommaren är skådeplatsen inte Paris utan Normandie, i ett hus vid havet där ett gäng vänner alltid träffas och firar nationaldagshelgen tillsammans. Huset tillhör Denis och Delphine, det lyckade, vackra paret som varje år bjuder in vänkretsen till sitt fina sommarhus i den numera exklusiva byn vid havet. Nicolas som är gammal, trogen vän till Denis men inte på långa vägar lika framgångsrik eller snygg som sin vän och hans fru Marie med den vacklande skådespelarkarriären och journalisten Lola, egensinnig och ungdomlig, som varje år tar med en ny pojkvän till nationaldagshelgen och i år är det den unge Samuels tur. Med i bilden finns också Delphine och Denis två tonårsbarn och deras vänner. När jag börjar läsa tänker jag att det kommer att bli jobbigt att hålla reda på alla namn och personer men det är en bok som omfamnar sin läsare, guidar en genom persongalleriet och händelserna och gör läsande lätt. Berättarperspektivet växlar mellan bokens olika karaktärer vilket göra alla personer både intressanta och viktiga.

Ju längre helgen går desto fler sprickor uppstår i gruppen och meningsskiljaktigheter och sanningar kommer upp till ytan. Även om boken på många sätt är explosiv är skildrandet av relationerna lågmäld. Det känns lite som Véronique Olmis stil att ta sig an stora känslor och komplicerade relationer på ett nedtonat sätt.

Precis som i Vi var skapta för lycka är miljöskildringarna i Den sommaren exceptionellt bra och en stor behållning av historien. De är lättillgängliga och genom läsningen förflyttas jag till Normandies kust och detta vackra, välkomnande hus med sin havsutsikt.  Som läsare får jag följa vännerna och deras inbördes relationer och de semesterritualer som skapas, pågår och bryts. Det är en bok som väcker mina egna sommarminnen om ett hus vid havet och om ritualer och roller som år efter år återupptas i den bekanta sommarmiljön.

Har du en längtan till Frankrike eller sommaren eller helt enkelt tycker om romaner med mänskliga relationer i fokus är detta en bok jag skulle rekommendera dig.

Recensionsexemplar från Sekwa 

För tag sedan var jag en sväng på loppis och jag kom ut två Agatha Christie -böcker rikare, ABC-morden och En flicka kom till Bagdad.

En flicka kom till Bagdad läste jag som årets påskekrim. Den beskrivs som en agentroman och handlar om Victoria Jones som blir avskedad från sitt arbete i London. Av lite olika anledningar hamnar hon i Bagdad där hon blir indragen i en agenthistoria där man egentligen inte vet någons sanna motiv. En ganska atypisk Agatha Christie bok, långt från pusseldeckarnas värld. Men underhållande och spännande med Christies speciella, mysiga ton. Jag fascineras av att den utspelar sig i Bagdad för länge sedan, på 1950- talet. Det ger boken en extra dimension.

ABC-morden har jag inte läst än, men tänker att det ska bli av snart! Har läst någonstans att den räknas till en av hennes bästa! Så förväntningarna är höga!