HalvvÀgs

Jag har lÀst halva KÀrlekens historia och jag blir inte riktigt klok pÄ hur det hÀnger ihop. Antar att det kommer att framgÄ med tiden, fler och fler bitar lÀggs till historien ju lÀngre jag kommer. Men helt tydligt Àr det inte.

Funderar pÄ om jag har missat nÄgot? Om det Àr dÀrför som sammanhangen kÀnns lite suddiga?

Förutom dessa funderingar njuter jag av den vackra och vemodiga historien med mÄnga tÀnkvÀrda meningar som blivit understrukna. Det Àr helt klart en historia som lÀses bÀst med en penna till hands.

KĂ€rlekens historia

Har börjat lite smÄtt pÄ en ny bok, KÀrlekens historia av Nicole Krauss.  Med en kopp kaffe, choklad och en penna har jag pÄbörjat denna historia om Leo och kÀrleken. En penna kÀnns nödvÀndig vid lÀsandet dÄ boken innehÄller sÄ mÄnga fina formuleringar som jag vill minnas.

Om KÀrlekens historia fortsÀtter som den har börjat kan det bli en favorit.

Norwegian Wood som film

NÄgon dag efter premiÀren var jag och sÄg filmatiseringen av Murakamis  Norwegian Wood. Jag var laddad till tusen och full av förvÀntningar.

Filmen var oerhört vacker och vÀlgjord, vÀrd att se om man gillade boken. Men nÀr det gÀllde sjÀlva historien och karaktÀrerna sÄ blev dessa mer levande i boken. SÄ ska man vÀlja en av de bÄda Àr boken att föredra, precis som det brukar vara.

The Imperfectionists & en fika i solen

I helgen var vÀrdet strÄlande och det blev en promenad följt av en fika i vÄrsolen. Förutom trevligt sÀllskap hade jag med mig boken The Imperfectionists av Tom Rachman som jag han lÀsa nÄgra sidor ur.  Omslaget Àr riktigt fint (och faktiskt orsaken till att jag köpte boken istÀllet för att lÄna den).

Boken utspelar sig pÄ en engelsksprÄkig tidning som har sin redaktion i Rom. Varje kapitel handlar om en person som jobbar pÄ tidningen. Man fÄr t ex stifta bekantskap med tidningens Pariskorrespondent Lloyd Burko som lider av idétorka och Àr i behov av pengar, Artur som skriver dödsrunor och vars liv förÀndras i grunden och Hardy som skriver om ekonomiska nyheter vars privatliv strular.

Bokens upplÀgg pÄminner mycket om en novell. Varje kapitel Àr en egen historia med början, mitt och slut. Med tidningsredaktionen som nav hÄlls alla delar ihop och berÀttelserna gÄr delvis in i varandra. Jag kan tÀnka mig att denna bok Àven hade gjort sig bra som film. SjÀlva berÀttarstilen Àr filmisk och det Àr lÀtt att förestÀlla sig bÄde miljöer och personer.

Jag har nÀstan lÀst halva boken och drar ut pÄ det lite, det Àr en bok som det gÄr bra att lÀsa lite dÄ och dÄ, och pÄ sÄ sÀtt varar den lite lÀngre.

Bloggen A fraction of the web har ocksÄ lÀst The Imperfectionists.