Efter att ha läst En kvinnas resa, skriven av Agneta Sjödin är jag kluven.

Boken handlar om Maria som är osäker i sitt liv och på många sätt  en sökare och efter ett råd från en vis man bestämmer hon sig för att pilgrimsvandra för att finna svaren.  Agneta Sjödins egen pilgrimsvandring  ligger till grund för boken.

Det är facinerande att läsa om  hur det är att vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, hur det känns och hur det går till rent praktiskt. Hur hon i den fysiska utmaningen och ensamheter möter sig själv.

Det som dock drar ner hela läsupplevelsen är språket, det känns förutsägbart och tråkigt. På grund av språket tröttnar jag på boken efter att ha läst 2/3, jag lämnar den några veckor för att sedan avsluta den.

 Jag kan inte helhjärtat rekomendera boken eftersom språket inte alls faller mig i smaken, men om pilgrimsvandringar intresserar dig är den värd att läsa.

…var Anhörig av Katerina Janouch utläst.

 En bok om en bit av verkligeheten som många mäniskor lever mitt i men för oss andra är väldigt långt borta. En bok om att vara anhörig till en människa som missbrukar alkohol och narkotika. Om hur världen och  de val man står inför inte är så svarta eller vita som man tidigare tänkt sig.

Det är en historia som berättas direkt till mig som läsare. Språket är rakt, hårt och okonstlat, det är omöjligt att inte dras med, att inte bli berörd.

Boken är klarsynt och ärlig, den känns viktgit då den gläntar på en dörr och släpper in läsaren i en värld som oftast är stängd för utomstående. En bok som ger insikt. Det som gör boken extra intressant är att den är baserad på Katerinas eget liv och hennes  mans missbruk.  Efter en lång kamp klarade de sig ur missbruket och medberoendet och är fortfarande tillsammans.