Efter att ha varit vilse i bokvĂ€rlden en tid har jag Ă€ntligen hittat en bok som jag gillar! Beatriz och himlakropparna av LucĂa Etxbarria. Boken har blivit lika hatade av sina kritiker som hyllad av sina anhĂ€ngar i hemlande Spanien. PĂ„ baksidetexten kan man lĂ€sa att LucĂa Ă€r en av Spaniens mest spĂ€nnnande röster med sin provokativa frisprĂ„kighet.
BÄde bokens titel och omslag fÄr mig pÄ fall direkt

Handlingen utspelar sig i Madrid och i bokens centrum stĂ„r Beatriz (ur vars perspektiv historien berĂ€ttas) samt MĂłnica , Beas bĂ€sta vĂ€n och stora kĂ€rlek. Ett brett antal, sammanhĂ€ngande Àmnen behandlas sĂ„ som vĂ€nskap, kĂ€rlek och priset pĂ„ dessa. Den komplicerade relationen mellan mor och dotter. SjĂ€lvbild – att finna sin egen vĂ€g i djungeln av yttre och inre förvĂ€ntningar.Â
SprÄket Àr ojÀmt men nÀr det Àr bra Àr det riktigt bra. SÄ dÀr klockrent sÄ att man önskar att man sjÀlv stod som kompositör för meningarna.