Expeditionen Min kärlekshistoria

Många gånger har jag tänkt läsa Bea Uusmas hyllade bok Expeditionen Min kärlekshistoria. Men så har det inte blivit av. Jag ville så gärna läsa den illustrerade utgåvan men varit för snål för att köpa den. Sen har jag uppriktigt sagt inte förstått hur man skulle kunna bli så uppslukad av en historia om en polarexpedition år 1897 som misslyckas fatalt.
Nu vet jag att det går alldeles utmärkt. Jag hittade nämligen boken på biblioteket igår och jag lånade hem den. Började bläddra i den på kvällen, blev uppslukad och läste en tredjedel av boken.

Expeditionen Min kärlekshistoria

Så vad är det då för bok? Svår att genrebestämma, vilket är dess styrka (men förmodligen också anledningen till att jag inte läst den tidigare, jag har inte förstått vad det är för bok). Den röda tråden är berättelsen om Ingenjör Andrées polarexpedition som 1897 har som mål att ta sig  till Nordpolen med hjälp av en vätgasballong. Expeditionen misslyckas och de tre expeditionsdeltagarna ( Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel) dör. Varför de dör är oklart, men det har framlagts en hel rad teorier från olika håll. Det märkliga är att de dog trots att de hade både mat, varma kläder, fungerande gevär och ammunition. Samtidigt är boken en berättelse om Bea Uusma, hur hon på en tråkig fest börjar bläddra i en bok om Andrées polarexpedition och sedan växer det fram ett stort intresse hos henne, en vilja och ett driv att lösa gåtan, förstå vad som hände expeditionens medlemmar och varför. Man får följa hennes egna resor till Nordpolen hennes tankar kring expeditionen. Boken är fylld av bilder, delar av brev och dagboksanteckningar från expeditionens deltagare.

Expeditionen Min kärlekshistoria_2

Hur historien slutar vet man från början, ändå är det en fascinerande och gripande historia som växer fram och den levandegörs i blandningen mellan Bea Uusmas ord och dokumenten från expeditionen. När man läser om förberedelserna och expeditionens förutsättningar känns det som att den var dömd att misslyckas och det känns vemodigt att läsa hur engagerade de var och hur mycket Andrée och hans expeditionsdeltagare trodde på projektet.

Nu önskar jag mig mer lästid så jag kan ta mig an bokens två sista tredjedelar.

Leave a Reply

Your email address will not be published.

7 + 5 =