Min dotter säger, “nu trillar löven, då kommer hösten och du fyller kalas mamma”. Så sant.

Hösten är på intåg och jag sitter vid vårt nya köksbord på nya pinnstolar och utanför fönstren skiner solen och de löv som i dag är gröna kommer snart skifta i höstens färger för att sedan falla till marken. På bordet framför mig ligger följande saker:

En av böckerna jag läser just nu, Larma, släcka, rädda i Rosengädda som är den andra boken i Emma Hambergs serie om just det lilla samhället Rosengädda och dessa brokiga skara av invånare. Precis som med seriens första bok Rosengädda nästa! har jag svårt att komma in i boken. Tycker stundtals att den är tramsig men så vänder det och jag kommer in i både berättelsen och karaktärernas liv. Finner det mysigt att för en stund besöka denna mysiga fiktiva plats som trotts sin höga mysfaktor behandlar livets olika svårigheter. En perfekt bok att läsa några sidor i då och då. Lätta att komma in i och lätt att lägga ifrån sig.
Hamberg bygger upp en hel värld kring samhället Rosengädda dit en av huvudpersonerna, Tessan precis har flyttat. Hon har lämnat sitt gamla liv bakom sig och har tagit över det gamla stationshuset som hon planerar att göra om till restaurang. Vilket blir lättare sagt än gjort. Av en slump får hon hjälp av Jonny, som är Rosengäddas brandinspektör, vars liv inte heller är så lätt. Denna bok känns som en typisk mysbok att läsa på hösten, uppkurad i soffan. Delarna i Rosengädda-serien känns hyfsat fristående men läses ändå med fördel i ordning.Min Van Gogh-skrivbok som jag fyller med hösten tankar och idéer. Inhandlad för massor av år sedan under en resa till Amsterdam.Maggie O’Farrells bok Bara Alice. Det är författarens debutroman och kom på svenska år 2000. När jag läste den för ett antal år sedan var det en av de bästa böcker jag läst. Jag minns inte mycket av handlingen men däremot minns jag fortfarande känslan som boken gav mig. År 2009 återkom jag till Maggie O’Farrells författarskap och läste Min älskares älskarinna. I somras var det dags att åter ta sig an en ny bok av Maggie O’Farrells och jag läste Sommaren utan regn. Också den väldigt fin, om en familj där fadern utan förvarning bara lämnar hemmet och återvänder inte. Ur de tre vuxna barnens perspektiv läggs sedan bit för bit till denna familjs historia. En familj som är som familjer är mest, trassliga, fulla med kärlek och komplicerade relationer. En fin historia, väl värd att läsa.  

Och sist men inte minst, en kopp kanelkaffe, tänker att det känns som en himla bra variant på kaffe nu när hösten är på gång.