Jag känner mig kluven inför denna bok, Valda verk av T.S. Spivet av Reif Larsen. Så fort jag läste om boken och sedan såg dess utformning blev jag intresserad. Jag kände instinktivt att detta var en bok som skulle falla mig i smaken. Vilket den delvis har gjort, men jag har inte blivit så handfallen förälskad i den som jag förväntade mig och som många andra har blivit.  

Det är främst historiens utforming som inte riktigt faller mig i smaken. Jag gillar grundidéen om ett 12-årigt geni som tar sig genom USA på egen hand för att ta emot ett pris han fått för sina illustrationer. Jag får en god bild och insikt i både T.S. personlighet och liv, men samtidigt är det inte en karaktär som kryper under skinnet på mig. Jag blir helt enkelt inte helt och hållet berörd av hans öde. I peroioder upplever jag boken som långsam. Jag får så oändligt mycket mer information än jag hade önskat. I dessa lägen tappar jag intresset. Det finns dock en del av boken som jag fastnar för mer än de övriga. T.S. får med sig en av sin mammas anteckningsböcker på sin resa och i den finner han delar av sin gamla släkting Emma Ostervilles livshistoria. Hennes historia finner jag väldigt intressant.

 Bokens absolut största fördel är dess originella utformning. Marginalerna är fyllda med små kartor, diagram, förklaringar och funderingar som TS har ritat/skrivit dit. Dessa ger boken en extra dimension och något utöver en “vanlig” roman. Att boken är ganska stor och tung ger en fin känsla när man sitter och läser. Men boken är otymplig att ta med så jag  har endast läst den hemma vilket har lett till att den tagit ganska lång tid att läsa.   

Trots att jag inte är överförtjust i historien är det en bok jag är glad över att ha läst. Det är en fin och annorlunda historia som är värd att läsa endast för den originella utformingen.