Juniläsningen bestod av en mix av romaner, deckare och en dokumentär bok.

Jag återvände till Nessers fiktiva värld i “Eugen Kallmans ögon” . En strålande läsupplevelse, som alltid när det kommer till Nessers romaner. Underfundig och originell. Håkans Nessers författarskap är verkligen ett säker kort om du letar efter en riktigt bra läsupplevelse!

“Flicka A” skriven av Abigail Dean, var riktigt obehaglig psykologisk thriller om en familj i förfall där de som råkar värst ut är barnen. Om grymma missförhållanden och hur  Lex Gracie, flicka A, lyckas rymma från familjen och larma om missförhållandena. Hon lägger barndomens grymheter bakom sig. Men så får hon ett dödsbud, hennes mamma har dött i fängelset och Lex inser att hennes förflutna har hunnit ikapp henne. hon blir tvungen att söka upp sina syskon och och möta den barndom hon gjort allt för att glömma.
Romaner där barn far illa är inte alls något för mig. Jag läste “Flicka A” mycket av nyfikenhet, den hade blivit så otroligt hypad. Och visst var den både spännande och obehaglig, verkligen en thriller att sträckläsa. Men för mig nådde den inte riktigt upp till mina hypade förväntningar.

“Skolan” av Karin Wik är en spänningsroman som på pappret har precis alla ingredienser jag gillar: den utspelar sig på en isolerad internatskola, spänning, en fd elev men en komplicerad relation till skolan återvänder då två av skolans elever dör under mystiska omständigheter. Ändå når den inte ända fram. Jag blir varken engagerad i historien eller imponerad av mordgåtan som jag känner faller platt för mig. Detta var helt enkelt inte en bok för mig i praktiken hur väl den än passar mig i teorin.