Den drunknande är Therese Bomans debutroman och jag tycker det är en stark debut. Jag läser den under två kvällar, jag sitter ute under en filt med kvällsfika.

Boken är relativt kort, 170 sidor och språket  enkelt och precist så den går rasande fort att läsa. Att den går fort att läsa beror också på att boken är spännande jag vill veta hur intrigen kommer att utveckla sig.

Marina åker för att hälsa på sin storasyster Stella och hennes man Gabriel. Stella är i Marinas ögon nästintill perfekt, snygg, har ett bra jobb, vacker i alla kläder hon tar på sig och har ett belevat sätt. Genom att bli tillsammans med den mycket äldre författaren och flytta till honom i Skåne. Genom att välja Gabriel har Stella för första gången gjort något utanför mallen.

Marina däremot känner sig allt annat än perfekt, hon har ett haltande förhållande med en kille hon inte gillar speciellt mycket, studierna i konstvetenskap går väldigt trögt och hon bor i en lägenhet i Stockholm där hon inte trivs.

Givetvis blir Marinas vistelse hos Stella och Gabriel allt annat än problemfri. Mer vill jag egentligen inte skriva. Boken ska helt enkelt upplevas.

Dialogen är det som fungerar allra bäst, den driver händelseförloppet framåt och sätter fingret på underliggande stämningar. En stor del av texten består av Marinas tankar, kring det som sker just nu men även barndomsminnen. Även dessa delar är bra men jag har inte riktigt ro att  läsa dem ordentligt eftersom jag hela tiden strävar mot dialogerna.

När det gäller slutet hade jag en känsla av att jag nog skulle bli besviken och när jag precis läst ut boken kände jag att slutet verkligen är bokens svaga länk. Men samtidigt vet jag inte riktigt om något annat slut hade varit bättre. Men en helt klart läsvärd bok är det! Jag ska hålla utkik efter fler böcker av Therese Boman framöver.