Jag hade ingen koll på  Dimmornas lek innan jag började läsa den. Att dömma av baksidetexten och omslaget fick jag en liten Harlequinvarning. Men jag gav trots allt boken en chans, vilket var tur!

Boken utspelar sig främst i tiden runt 1920-talet men även nutid. Berättarrösten tillhör Grace som är en av huvudpersonerna. Under 1920-talet jobbade hon som tjänsteflicka på godset Riverton på den engelska landsbygden. Genom Graces ögon och öron får vi följa livet på Riverton, både tjänstefolket och familjen Hartford. Förutom Grace så är det främst döttrarna Emmeline och Hannahs liv som står i centrum.

Under 1999 när Grace är gammal och bor på ett vårdhem blir hon kontaktad av en kvinna, Ursula, som håller på att göra en film om Riverton och den tragedi som skedde där efter första världskriget. Genom filmen väcks alla Graces minnen och känslor från den tiden till liv igen.

Jag tycker om skildringarna av Riverton och de stämning som Morton skapar. Ibland blir dock miljöskildringarna lite för långa. Det är intressant att följa både tjänstefolkets och familjens olika liv, de sociala system och tysta regler som styr allas handlingar.

Jag kände inte alls igen namnet Kate morton är jag började läsa Dimmorna lek. Men det är samma person som skrivit Den förlorade trädgården som jag länge haft planer på att läsa. Den förlorade trädgården är uppbyggd på samma sätt som Dimmornas lek, d v s att händelse i nutiden och dåtiden flätas samman.

När det gäller de sociala strukturerna och miljöerna är Dimmornas lek en bok som påminner mycket om filmen Gosford Park som utspelar sig på 1930-talet i England och tv-serien Downton Abbey som handlar om livet på det edwardianska lantgodset Downton Abbey i England runt år 1912. Downton Abbey visas på SVT/SVTplay och den kan jag rekommendera precis som Dimmornas lek.