Med havet som utsikt och gott sällskap började jag läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Min första impuls var att sluta läsa, inte för att det var dålig utan mer för att det inte var den typ av historia jag ville läsa just nu. Men i brist på något annat läsbart  fortsatte jag och förmodligen kommer jag att fortsätta av den enkla anledningen att jag undrar hur det kommer att gå för Allan som rymmer från sitt eget 100-års kalas?