Kvällspromenad och jag kände att jag behövde lyssna på något annat än Bara vanligt vatten av Kajsa Ingemarssson som jag har haft i lurarna den senaste tiden. Så jag började att lyssna på Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Mina läserfarenheter av henne är lite upp och ner. När jag bodde i Frankrike läste jag Je voudrais que quelqu’un m’attende quelque part och tyckte mycket om den. Älskade Tillsammans är man mindre ensam och filmen gillade jag också. Jag älskade honom gick inte riktigt hem hos mig men jag har planer på att se filmen. Och nu var det då dags för hennes senaste bok, Lyckan är en sällsam fågel. Efter att ha lyssnat på första CDn kan jag konstatera att jag inte är speciellt imponerad. Men jag ger den givetvis en chans till.
enfiktivresa.se
Följ med på min fiktiva resa genom litteraturen!
Jag hoppade av efter ca 100 sidor, tyckte att den var riktigt tråkig. Jag skrev om den här: http://subjektivaolivia.blogspot.com/2009/09/blog-post.html
Jag gillade “Jag vill att någon väntar på mig någonstans” eller vad den heter, men “Tillsammans är man mindre ensam” tyckte jag inte särskilt mycket om. Jag tror att det var en kombination av klyschor och dålig översättning som satte spiken i kistan.
Åh, det är så intressant att man upplever böcker så olika! För mig är “Tillsammans är man mindre ensam” en av de bästa böcker jag läst! Det är väl också därför som jag inte riktigt kan förlika mig med att “Lyckan är en sällsam fågel” inte är bra på något sätt…tyvärr!