För att ackompanjera det kalla och regniga junivädret valde jag att genast ersätta den utlästa deckaren Huset vid havets slut av Elly Griffiths med en ny deckare. Följande valde jag mellan:Jag fastnade för Mörka platser av Gillian Flynn. Av två orsaker. Dels att den fått oerhört bra recensioner, bland annat av Yukiko Duke, som kallar den “Höstens absolut bästa deckare, en klar 5:a”.  Den andra anledningen är att boken är fristående, jag har redan så många påbörjade deckarserier att jag inte är intresserad av ytterligare en.

Ungefär en fjärdedel in i boken kan jag konstatera att Mörka platser är en långt mer skrämmande och obehaglig historia än Elly Griffiths serie om rättsarkeologen Ruth. Dessa böcker får nästan mer ses som mysdeckare i jämförelse.

Än så länge finner jag Mörka platser intressant, lite långsam men med potential. Den skulle verkligen kunna bli en läskigt bra läsupplevelse och en deckare att minnas eller så är den så hypad att det slutar med ett platt fall. Det återstår att se.

Efter att ha avslutat Huset vid havets slut kan jag konstatera att jag fann den läsvärd och behaglig. Själva deckargåtan var ganska medelmåttig och kommer inte stanna i mitt minne, däremot gillar jag “fluffet” runt omkring. Människorna,deras inbördes relationer och miljöerna. Dessa väger över och jag kommer absolut att läsa de nästkommande böckerna, de 3 kommande böckerna i serien väntar redan i bokhyllan.