Jag tycker väldigt mycket om Skuggserien av Maria Gripe och nu har jag läst Tordyveln flyger i skymningen.

Historien som berättas handlar om hur en rad, tillsynes helt olika händelser vävs samman och får oanade konsekvenser.

Berättelsen börjar (eller slutar?) i byn Ringaryd i Småland. Där bor syskonen Annika och Jonas och deras kompis David.  Under sommaren har de tre ungdomarna lovat att vattna blommorna på Selanderska gården medan hon som bor på gården är bortrest. Men märkliga och oförklarliga händelser börjar ske. Vem är t ex den gamla damen som ringer till Selanderska gården och vill spela schack över telefon med David? Vem är det som smyger runt utanför gården? Och vad är det för röster som fastnat på Jonas bandspelare och vad vill de säga?

En tordyvel blir vägvisaren och med dess hjälp hittar ungdomarna gamla brev skrivna på 1700-talet av Andreas som var en av Linnés lärljungar. Breven skrev han till sin fästmö Emelie som som bodde på Selanderska. Genom breven får de veta att Andreas tagit med sig en 3000 år gammal egyptisk staty hem från en resa till Egypten. Frågan är bara var statyn finns nu? Genom breven utvecklar Annika, David och Jonas olika intressen. Annika funderar kring Emelie och hennes livssituation medan David funderar  kring de idéer som som Andreas utvecklar i sina brev till fästmön och Jonas är endast intresserad av att hitta den egyptiska statyn.

Bokens början är väldigt bra, griper tag direkt och är både stämningsfull och spännande. Tyvärr tycker jag att historien tappar en del då den mer drar och deckarhållet än att fortsätta utforska det övernaturliga och de existensiella frågorna som historien väcker.  Vidare upplever jag Jonas karaktär som ganska störig och barnslig, han lever inte på något sätt upp till sina 13 år.

Stereotypt blir det också då det givetvis är Annika som funderar kring Emelies liv och hennes relation till Andreas medan David helt och hållet fokuserar på Anderas vetenskapliga tankar. En annan sak som stör läsandet är att kyrkoherden Lindroth som hjälper ungdomarna allt som oftast kallar Annika för “lilla Annika”, aldrig “lilla David” eller “lilla Jonas”, och då är Jonas ändå yngst av de tre…

Men trots mina invändningar är det en bok som har gett  mig  både intressant och spännande läsning. Den kommer dock inte i närheten av böckerna i Skuggserien som jag  tycker är väldigt mycket bättre.  Nästa bok  av Gripe jag tänker läsa är Agnes Cecilia en sällsam historia. Bättre boktitel får man leta efter.

Vill du höra Maria Gripe berätta om dockan Agnes Cecilia och om övernaturligheter finns det ett inslag på svtplay.