De lediga dagarna tillbringar jag vid havet och boken som upptar min tid är Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson. För länge sedan läste jag Aprilhäxan och föll pladask, jag förstår inte varför det tagit mig så lång tid att påbörja en ny bok av Majgull Axelsson. Hon är en helt strålande historieberättare.

Historiens nav är tvillingarna Inez och Elsie. Till skillnad från andra böcker jag läst om tvillingar är Inez och Elise inte oskiljaktiga, tvärtom. Med åren glider de längre och längre ifrån varandra. Som ung blir Elise gravid, hon föder ett barn hon inte vill ha och det blir Elsie som tar hand om och uppfostrar Inezs son Björn. Elise utbildar sig till telegrafist och jobbar  till sjöss. Inez gifter sig med Birger och får dottern Susanne. En dotter som växer upp i skuggan av sin låtsas bror/kusin Björn. Någonstans mellan alla plikter tynar Inez bort och hennes drömmar försvinner längre och längre iväg.

Boken skiftar i tid och rum, den skildrar Elise och Inez som barn och vuxna, vi får följa både Susanne och Björn som barn och unga vuxna. Efter hand vävs de olika livsödena och händelserna  samman till en brokig röra fylld av trassliga relationer och trasiga människor som kämpar på bäst det kan.

Det som Axelsson gör allra bäst är att skildra dessa människor och deras öden. Hon gör det så exakt och verkligt  att jag inte kan annat än att dras med.  Jag är halvvägs genom bokens 465 sidor och är glad att hälften återstår. Någonstans läste jag att Majgull Axelsson är Sveriges svar på Joyce Carol Oates och det ligger något i det. Även om Axelsson har en helt egen röst har de en liknande berättarstil och förmåga att suga in läsaren i karaktärernas öde.