Jag ska vara ärlig. Hade det inte varit för att boken utspelar sig i Tokyo och att jag damsuger biblioteket efter Tokyolitteratur hade jag nog inte varit intresserad av att läsa den.

Tokyo Natt är skriven av Elin Lindkvist, dotter till Herman Lindkvist.  Jag upplever den som delvis (om inte helt) självbiografisk men egentligen så står det nog ingenstans att den är det. Boken handlar om Karolin. Som 18 åring bosätter hon  sig i  Tokyo, hon pluggar japanska och jobbar på en bar. Elin är född i Tokyo och känner att hon vill återvända till den plats där hennes liv tog sin början.

Under läsandets gång dras jag med i livshistoria som målas upp, men boken lämnar inget bestående efter sig. När sista sidan är utläst är Karolins öden och äventyr i Tokyo inget jag direkt minns eller tänker tillbaka på. Det jag uppskattar mest med boken är när  Elin berättar om japanska sedvänjor och beteenden och när hon beskriver olika statsdelar och platser i Tokyo. Det passar mig utmärkt då jag (innan jag får åka dit själv) försöker greppa denna ogreppbara stad genom litteraturen.

Trots att Tokyo natt inte gjorde något överväldigande intryck på mig  är det  inte osannolikt att jag även läser Tre röda näckrosor som är Elin Lindqvists andra bok. Det hade helt klart varit intressant och läsa mer av henne och se hur hon utvecklas som författare.