Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson är en bok som påminner mig mycket om filmen Forest Gump med Tom Hanks i huvudrollen. Hundraåringen, Allan Karlsson, är väldigt lik Forest så tillvida att han utan att egentligen veta hur eller sträva efter det hamnar i de mest osannolika situationer som i sin tur visar sig bli betydande för världshistoriens utveckling.

Historien tar sin början den dag då Allan Karlsson fyller 100 år och inte orkar med firande av sin bemärkelsedag på ålderdomshemmet. Han kliver helt enkelt ut genom fönstret utan att meddela någon om sin avfärd och ger sig av på en resa som kommer resultera i ett riktigt äventyr och nya bekantskaper av olika slag.  Men boken blickar även bakåt och parallellt med äventyren som sker efter att Allan lämnat ålderdomshemmet får man följa hans liv från det att han föds och framåt.  Det är ett lyckat upplägg som jag tycker fungerar väldigt väl.

Hundraåringen är en gemytlig bok, det är småmysigt att följa Allans helt otroliga liv. Att ta del av Allans öden och äventyr är som att hoppa på en rolig, helt osannolik och ganska trevlig bergoch-dalbana. Det har dock inte varit en bok jag sträckläst, tvärtom har jag läst något kapitel då och då. För mig är det en bok som passar bäst i små doser, då blir det roligt att läsa om Allans liv, annars blir det för mycket. Vad jag däremot tycker om och imponeras av är att Hundraåringen är en bok som tilltalar människor i väldigt spridda åldrar från min mormors generation och nedåt i åldrarna.

Allan Karlsson är definitivt en karaktär som jag inte kommer glömma i första taget!