Jag har läst Mia Skäringers bok Dyngkåt och hur helig som helst. Boken består av en samling krönikor och blogginlägg som tidigare publicerats i tidningen Mama och på Mias blogg.

När jag läser går mina tankar till Martina Haags bok Fånge i hundpalatset som även den består av krönikor. Men medan Haags texter är småroliga och mysiga mest hela tiden är Skäringers texter mer på allvar. De beskriver det verkliga livet med dess bra och dåliga inslag. Mia skriver med en stark uppriktighet om sin verklighet. Det är fint, många gånger jobbigt och ibland skrattar jag högt.

Eftersom texterna kommer från Mama handlar de främst om Mias familjeliv på en ö i Göteborgs skärgård där barn, ex man och sambo ska jongleras med yrkeslivet och att finna sig själv och en bra balans mitt i allt.

Jag tycker bäst om den del i boken som består av krönikor. Kanske för att de lämpar sig bättre i bokformat. Blogginläggen är också givande men dessa hade lämpats sig bättre att läsa som just blogginlägg.

Dyngkåt och hur helig som helst är lättläst och har många tänkvärda poänger, så har du en eftermiddag av lästid över kan detta vara boken för dig.