Jag sparade Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon  tills vi skulle åka till Barcelona eftersom boken utspelar sig just där. Och det gjorde jag helt rätt i, det är en speciell känsla att läsa en bok på den plats där den utspelar sig. Att samtidigt som bokens historia fortgår kunna bilda sig en egen bild av platsen och låta den smälta samman med bokens beskrivningar.

Visst är det mycket som skiljer Zafons dimmiga, skugglika 1900-tals Barcelona  från den soliga sommarstad jag mötte under juli månad 2010. Men här och var kunde jag skymta det Barcelona som Zafon skildrar. Speciellt i området Raval och de gotiska kvarterens svindlande gränder dit solljuset inte riktigt når. Där kändes det som om man skulle kunna möta någon av Zafons karaktärer.

Ängelns lek är en fristående historia som i viss grad hänger samman med Zafons bok Vindens skugga. I  Ängelns lek är David Martin huvudperson samt bokens berättarröst. Han berättar sitt livs historia och hans liv har inte varit lätt. Han hankar sig fram som journalist och får en dag ett kontrakt (om än ett slavkontrakt) hos ett förlag för vilket han ska skriva kiosklitteratur i ett rasande tempo. Det finns även ett löfte om att han en dag ska få skriva en bok som han verkligen vill skriva.  När han börjar tjäna lite pengar ser han sig om efter en ny bostad och finner ett övergivet och förfallet tornhus som alltid facsinerat honom. Trots att huset är både spöklikt och i vansinnigt dåligt skick hyr han det när han i tornrummet hittar en skrivmaskin av märket Underwood. Han ser sig själv skriva i tornrummet med skrivmaskinen som arbetsredskap.

En dag blir han kontaktad av en man som säger sig vara förläggare. Han erbjuder David en ansenlig summa pengar i utbyte mot att han ska skriva en bok efter förläggarens instruktioner. Men oförklarliga händelser tar sin början och David börjar upptäcka oroväckande likheter mellan sig själv och tornhusets förre invånare (vars tillhörigheter fortfarande finns kvar i huset).

I Ängels lek får vi åter träffa bokhandlaren Sempre och hans son Daniel (som var huvudpersonen i Vindens skugga). Även de bortglömda böckernas gravkammare finns med på ett hörn.  

Det är en skrämande och oförutsägbar historia som målas upp. Zafon skapar ett intresse för sin berättelse och dess karaktärer och som läsare vill jag veta hur det kommer att gå. Det blir en bladvändare.

I jämförelse med Vindens  skugga är Ängelns lek inte lika bra. Historien är tunnare, mindre intressant och inte lika klurig. Men det är till viss mån en orättvis jämförelse, Vinden skugga var i en klass för sig.

Miljöerna och stämningen är de element som Zafon har lyckats allra bäst med i denna bok. Zafon vill inte bara använda Barcelona som bakgrund till historien utan låta staden bli en del av berättelsen och det har han verkligen lyckats med. Barcelona är på många sätt bokens huvudperson tillsammans med journalisten David Martin.

Tanken är att Zafon ska skriva 4 böcker om Barcelona och jag kommer givetvis att läsa de kommande 2!