Några tankar kring boken Häst häst tiger tiger av Anita Ahrens. 

Evelita, eller Vita, som är bokens huvudperson, har inte haft det så lätt de senaste åren. Då hon som skoltrött juridikstuderande får arbeta på en välgörenhetsorganisation med den karismatiske Theodor som chef ser livet ljust ut. Att Theodor blir Vitas älskare är ett extra plus, åtminstone till en början. Men livet tar en tråkig vändning då Vita upptäcker att saker och ting inte står rätt till i organisationen. För att dölja sina egna smutsiga förehavanden skyller Theodor alla oegentligheter på Vita.  För att hämnas på Theodor börjar hon gräva i hans förflutna vilket visar sig vara varken problemfritt eller ofarligt.   

Bokens ambition är att vara både spännande samt lyfta fram den etiska problemtiken angående organhandel mellan rika och fattiga människor i olika delar av världen. För mig fungerar inte riktigt den spännande biten, jag tycker helt enkelt inte att historien är speciellt spännande. Intressant, absolut och  visst undrar jag hur det kommer att gå för Vita med så där spännande att jag sitter och biter på naglarna och bara måste läsa en sida till blir det inte.

Jag gillar däremot att den etiska problemtiken angående organhandel tas upp. I boken säger en av  karaktärerna: ” Etik är en lyx för de friska”, vilket tåls att tänka på. Det kanske är en sak att diskutera t ex organhandel rent teoretiskt än om man själv eller någon man håller av är personligt drabbad… 

Vita är en karaktär jag fastnar för, hon är lite av en ensamvarg. Efter att hon blivit dömd för svindleri är hon vingbruten och hon hyr ett litet hus vid havet som heter Vågspel. Jag tycker om att följa Vitas liv, hur hon sakta men säkert bygger upp en ny tillvaro efter att ha kraschlandat. Om det skulle skrivas någon mer bok med Vita i huvudrollen är det något jag förmodligen skulle läsa.

 Jag gillar när författare skapar ovanliga namn till sina karaktärer och dessutom gör platser så som Vågspel till en av boken personligheter. I dessa avseenden har Ahrens lyckats väl.