Jag läser Någon sorts frid ( av Camilla Grebe & Åsa Träff) och lyssnar på Kärleken skär djupa sår ( Helena von Zweigbergk) och kommer på mig med att blanda ihop de båda berättelserna. Vid närmare eftertanke är det inte så konstigt, de har ett antal gemensamma nämnare.

Likheter:

1. Båda böckerna är psykologiska thrillrar där andra personer än poliser är i centrum.
2. Båda böckerna är skrivna i jag-perspektiv.
3. Huvudpersonerna har i viss mån liknade arbete:  båda arbetar med att lyssna på och hjälpa människor, psykolog och präst.
4. Båda huvudpersonerna lever ensamma med ett begränsat socialt liv. Både Siri och Ingrid har sin närmaste väninna genom arbetet.
5. Både Siri och Ingrid är reflekterande och analyserande människor, båda är väldigt mänskliga med sina ambitioner, fel och bister.
6. Böckerna utststrålar samma stämning av obehag och det är svårt att riktigt föutse vart vart handlingen är på väg.