Efter att ha läst En kvinnas resa, skriven av Agneta Sjödin är jag kluven.
Boken handlar om Maria som är osäker i sitt liv och på många sätt en sökare och efter ett råd från en vis man bestämmer hon sig för att pilgrimsvandra för att finna svaren. Agneta Sjödins egen pilgrimsvandring ligger till grund för boken.
Det är facinerande att läsa om hur det är att vandra pilgrimsleden till Santiago de Compostela i Spanien, hur det känns och hur det går till rent praktiskt. Hur hon i den fysiska utmaningen och ensamheter möter sig själv.
Det som dock drar ner hela läsupplevelsen är språket, det känns förutsägbart och tråkigt. På grund av språket tröttnar jag på boken efter att ha läst 2/3, jag lämnar den några veckor för att sedan avsluta den.
Jag kan inte helhjärtat rekomendera boken eftersom språket inte alls faller mig i smaken, men om pilgrimsvandringar intresserar dig är den värd att läsa.
Jag har länge tänkt att jag skulle läsa någon av Agneta Sjödins böcker. Mest bara av nyfikenhet för att hon är en offentlig person som man har stött på i alla möjliga sammanhang.
Av det du beskriver verkar just den här boken dock inte vara någonting för mig. Jag älskar en välskriven bok där naturligtvis språket spelar en stor roll. Pilgrimsvandringar intresserar jag mig inte ett dugg för.
Nåja, det finns ju så mycket annat bra att läsa 🙂
Jag tycker du gör rätt i att hoppa över Agneta Sjödins författarskap i nuläget. Som du säger så finns det ju så mycket bra böcker och det är synd att lägga sin lästid på halvbra historier!