Så vad har jag då att säga om denna, sommarens mest hypade bok? Ja, jag skulle vilja jämföra boken med ett korthus som byggs orealistiskt högt för att sedan rasa samman och förvandlas till en kortlek inte olik de flesta andra.  Efter all publicitet och alla spekulationer kring pseudonymet kunde boken helt enkelt inte leva upp till förväntningarna.

Några tankar:

Bokens starka är de delar som handlar om hypnos, dessa finner jag intressant och nyskapande. Det är ett spännande grepp att bygga historien kring hypnos, det känns nytt.

Den största delen av boken är skriven i tredje person, förutom en mindre del en tillbakablick, som berättas ur första person. Denna bit är intressant då några frågetecken rätas ut. Det är även uppfriskande att något händer med berättarperspektivet.

Persongalleriet är rikt men jag hade önskat djupare och mer komplexa personporträtt. Till exempel gestaltningen av kriminalkommisarien Joona Linna är väldigt stereotyp. En egensinnig, ensamvarg som alltid går sin egen väg, trots att han blir motarbetad och oftast får han rätt i slutändan.

Men visst är historien spännande och oförutsägbar, tyvärr räcker det inte. Atthistorien skulle vara så spännande att man stäckläste den stämde inte in på mig. Jag började läsa den för att sedan lämna boken hemma (den var för tung att ta med på semestern) och läsa klart den när jag kommit hem igen.