Så var årets sommarpratande slut och jag kan konstatera att jag aldrig tidigare har lyssnat på så många sommarpratare som jag har gjort i sommar! Det har varit en riktigt skattkista av levnadsöden och tankar. En av orsakerna till att jag lyssnat på så många är att programmet går att ladda ner och lyssna på när det passar, i bilen, i Mp3:n.

Jag har lyssnat på:

Laleh Pourkarim –  min favorit sångerska. Men hon är så mycket mer än så. Hon är en riktig ordkonstnär. I sitt sommarprogram pratar hon om vikten av att på olika sätt störa tystnaden, disturb the silence. Jag gillar hennes personliga, eftertänksamma berättarstil. Den röda tråden är stark genom hela programmet.

Sara Paborn – om skrivande och sin bok Släktfeber, som jag kanske är intresserad av att läsa. Medan jag lyssnade fann jag det intressant men nu i efterhand kommer jag inte ihåg mycket av det.

Alex Schulman – Jag visste inte mycket om honom innan jag lyssnade på hans sommarprogram. Bara att han var en bloggkille.  Han berättar om sitt liv det senaste året, ett omtumlande liv. Han skiljer sig från sin dåvarande fru, finner en ny kärlek, blir pappa och börjar bearbeta sin fars död genom att skriva. Ett skrivande som mynnade ut i boken “Skynda att älska”.

Nour El-Refai – En riktigt tuff tjej, en förebild för tjejer.  För mig var hon tjejen från melodifestivlen. Jag tyckte inte att hon var så bra där, men funderade inte mer på det. Inte kunde jag ana hur illa media behandlade henne.  När jag hör Nour berättar om detta skäms jag över vuxnas beteende och jag förstår att vi vuxna har små möjligheter att förhindra barn att mobba och behandla varandra illa när det är precis det som vuxna gör. Ofta. Nour berättar både om sin barndom, sina  mål som ska uppfyllas inom 10 år och om tiden kring melodifestivalen. Inspirerande och oroande. När jag lyssnar på Nour tänker jag, hur ska vuxenvärlden kunna lära barn att inte mobba varandra när det är en sådan inarbetad del av vuxnas liv, bl a med tanke på medias arbetssätt.

Anders Wall – Berättar om hur han, bondsonen, blev en av toppgubbarna i det svenska näringslivet. Inte speciellt upplyftande. En tanke som far genom huvudet medan jag lyssnar på honom är “undra om han fått samma chanser i livet om han varit kvinna?”.

Morgan Alling – en av tippenkillarna, han som var med i Let’s dance. Mer visste jag inte. Det som gör mest intryck på mig är när han berättar om sin barndom. En tuff barndom med fosterhem, och svek från vuxenvärden.

Linda Olsson – Det var inte länge sedan jag läste “Jag vill sjunga dig milda sånger”. Jag blev inte så överväldigad av boken. Men den var bra, lagom. Lagom är även hennes sommarprogram. Det var underhållande då jag lyssnade men lämnade inga bestående avtryck.

Petra Mede – gör mig bara så glad! Berättar om sitt liv före och under melodifestivalen.

Ann Heberlein – Självutlämnande, ärligt och angeläget – tre ord som för mig beskriver Ann Heberleins sommarprogram.

Ann Heberlein är författare till ”Jag vill inte dö, jag vill inte bara leva” & Det var inte mitt fel!: om konsten att ta ansvar.

Hennes sommarprogram fångar mig, det hon säger är viktigt. Hon är modig som släpper in mig och alla andra och låter oss få ta del av hennes tankar och hennes ångest. Hon som har egen erfarenhet av psykisk ohälsa och som delar med sig.

Jag tycker om det faktum att hon tala till ”Anna”. Anna får stå för alla unga tjejer och killar som mår dåligt. Till dessa har hon tillägnat sitt program.

”Genom att skriva övertygade jag mig om att leva.” & ”En människa har många lager, dolda dörrar”. Vikten av att aldrig låta sig själv eller någon annan reducera en till ett sjukdomstillstånd. Från hennes sommarprogram.

Jag är övertygad om att många människor känner sig mindre ensamma efter att ha tagit del av hennes ord. Talandes i sommarprogrammet eller hennes bok.

Katerina Janouch – Jag blir inspirerad att läsa hennes böcker. Speciellt de hon tar upp i programmet, Bedragen, Anhörig och Dotter önskas. Hon har en bra berättarröst. 

Jag lyssnade inte klart på:

Per Olov Enquist, Bodil Malmsten. Jag vet inte varför, kanske tyckte jag helt enkelt inte om dem eller så var tidpunkten eller min stämning inte den rätta. Inte heller Elizabeth Gummesson kunde hålla mitt intresse uppe. Hon pratade bland annat om att  när man släpper kontrollen – då tar livet vid. Hennes program föll mig inte riktigt i smaken. På något sätt känns det som att hon ”lärt sig allt” och nu ska hon dela med sig. Men på ett lite överlägset sätt. Inte bra.