Knappt har jag börjat läsa 80 grader från Varmvattnet förrän sista sidan är utläst. Det är en bok som engagerar mig på många plan.

I centrum för historien står den svenska läkaren Ellen Elg kring hennes byggs det upp en berättelse med rötter i Sverige, Zambia och USA. Det är en historia om kvinnans rättigheter och om att göra det man tror är rätt, att följa sitt kall och vad det kan leda till. Precis som när det gäller Dödgrävarens dotter vill jag inte berätta för mycket om handlingen utan låta var och en som läser boken få upptäcka den själv.

Jag upplever boken som tankvärd och en av de starkaste känslorna som lever sig kvar när boken är utläst är de komplexa människoporträtten som skildras. Hur ingen människa är helt ond eller helt god skildras väl.  Historien är även komplex genom att den utspelar sig på flera plan i människornas liv. Som läsare får man en inblick i både de viktigaste karaktärernas professionella och privata liv och hur dessa tidvis kollidera.

Berättarstilen är omväxlande, den största delen av boken är skriven i tredje person, men där finns även tidningsartiklar och en av karaktärerna återberättar sin livshistoria i jagform. Det är ett spännande mix som levandegör texten.

För mig känns detta som en viktig bok då den på ett nyskapande sätt tar sig an relevanta bekymmer som rör alla människor, oavsett vem man är eller var man bor.

Jag har en känsla av att det inte kommer att dröja länge tills jag läser den andra boken om Ellen Elg, Kvinnorna på 10e våningen.

Det finns dock en detaj som stör mig och det är att bilden på bokens framsida inte stämmer överens med det utseende som Ellen Elg har i boken. I boken beskrivs hennes hår som långt och blont men på framsidan ser det mer ut som kortare och mörkt. Lite petigt men ändå…