För några dagar sedan började jag läsa Tystnad i oktober av Jens Christian Gröndal. Han är något alldeles speciellt, en av mina favorit författare. Hans sätt att skriva, hur han letar sig in i människors inre och skildra det på ett trovärdigt sätt. Han är helt fenomenal. Jag upptäckte honom av en slump. Jag hittade hans bok Lucca i en secondhandaffär, baksidestexten tilltalade mig och den blev min för 15kr. Det känns extra bra eftersom jag ”upptäckt honom” på egen hand.  

Berättarrösten i Tystnad i oktober tillhör en man som befinner sig i mitten av livet, han har gjort vad som väntats av honom vad det gäller, karriär och familj. Han är helt enkelt en lyckad person mätt utifrån samhällets norm, men är han lycklig?

Berättelsen tar sin början då hans fru Astrid talar om att hon tänker resa iväg. Vilket hon också gör, utan att förklara vart eller varför, utan att några frågor ställs. I den tystnad som Astrid lämnar bakom sig börjar huvudperson reflektera över livet, kärleken och de val han gjort och vart det tagit honom. 

Både i “Lucca” och i “Tystnad i oktober” använder sig Gröndal av samma dramaturgi eller uppbyggnad av historien. I början händer något drastiskt (Luccas bilolycka/Astrids resa) och sedan nystas den bakomliggande historien upp som pusselbitar som i maklig takt fogas till varandra.

 Bilden på bokens framsida är tavlan Morning Sun, målad av Edward Hopper 1952.

Andra böcker av Jens Christian Gröndal:

Indiansommar - som jag ännu inte läst

Lucca - en av mina favoritböcker